Installationer med fördelare

Värmebäraren (vatten) leds in i fördelaren och fördelas därifrån på lämpligt sätt till de enskilda värmeavgivarna. Fördelare tillverkas oftast av mässing, men det finns också fördelare av aluminiumlegering eller koppar.

Användningsområden

Installationer med fördelare används framför allt för uppvärmning av bostadshus, men också i värmesystem i skolor, sjukhus, kontor, hotell, gymnastiksalar och liknande.

Figur 1.5 visar ett exempel på en fristående lösning för en installation med fördelare. En sådan installation gör att temperaturen på värmebäraren, som försörjer alla radiatorer, kan hållas på ett nästan konstant värde.

En av de viktigaste principerna när man projekterar fördelare är att välja rätt placering i förhållande till radiatorerna: fördelaren måste placeras så att anslutningarna till de enskilda värmeavgivarna blir så korta som möjligt, så att den hydrauliska balansen i kretsen inte störs för mycket och så att komponenternas placering samtidigt kompenserar en eventuell obalans. Därför kallas installationer med fördelare ofta "spindelinstallationer"; schemat visas i figur 1.6.

I vissa fall används "tvårörsventiler": på så sätt slipper man bila hål i väggarna för att montera termostatventiler upptill på radiatorerna och avstängningsventiler nedtill, särskilt om radiatorn sitter i en nisch i väggen under fönstret. Man kan också ändra radiatorns storlek för att genom överdimensionering höja verkningsgraden hos kondenserande pannor. Ett typiskt exempel visas i schemat i figur 1.7.

Installation med fördelare lämpar sig, med tanke på principen den bygger på (horisontell distribution), utmärkt för att dela in värmesystemet i zoner. Byggnadens värmesystem delas in i flera mindre delar (vanligen en dagzon och en nattzon) eller i separata underenheter (t.ex. i flerfamiljshus) som försörjs från samma källa, och förbrukningen i varje zon kontrolleras med mätare.

Fördelar med installationer med fördelare

System med fördelare är fördelaktigare ur energisynpunkt: De kräver inga större rördimensioner · för ledningarna från fördelaren till radiatorerna, och både energiförlusterna och det pumptryck som behövs är lägre. Det ger också lägre elförbrukning och, beroende på pannans värmeeffekt, färre radiatorer för att värma upp utrymmet.

Schematiskt kan fördelarna med den här lösningen sammanfattas så här:

1. Jämn temperatur och samma uppvärmningstid till full drift.

I installationer med fördelare strömmar det varma mediet till alla radiatorer samtidigt. Systemet når full drift mycket snabbt och ungefär samtidigt i alla radiatorer, vilket förkortar övergångsfasen då den termiska komforten inte är optimal.

2. Enkel montering

I de här systemen är koppar- eller plaströr idealiska: de förenklar monteringen eftersom materialen är lätta att bocka och systemet snabbt kan tas i drift, vilket sänker kostnaderna. Dessutom görs anslutningarna till fördelaren och radiatorerna med mekaniskt låsta kopplingar, så det behövs inga specialister (t.ex. för svetsning). Parallellkopplingen av radiatorerna (som är kännetecknande för installationer med fördelare) gör det enkelt och effektivt att montera termostatventiler på varje värmeavgivare.

3. Kostnader

Jämfört med andra installationer innebär lösningen med fördelare längre rörledningar för alla avgreningar och för anslutningen av radiatorerna. Samtidigt används mindre rördimensioner. Därför blir installationskostnaden oftast också lägre.

4. Tillgängligt pumptryck i systemet

Fördelarna ger bara ett begränsat tryckfall, och därför blir det tillgängliga trycket från cirkulationspumpen högre.

5. Hög verkningsgrad hos radiatorerna.

Temperaturen vid inloppet till radiatorerna är nästan konstant. Det ger dels bättre värmeverkningsgrad hos radiatorerna, dels behöver de inte överdimensioneras (vilket annars är mycket vanligt i både ettrörs- och tvårörssystem).

6. Möjlighet att dela in de uppvärmda utrymmena i zoner

De här installationerna passar utmärkt för indelning i flera temperaturmässigt oberoende zoner. I varje zon kan man då hålla önskad temperatur och mäta förbrukningen av värmeenergi.

Mot den här lösningen talar några negativa aspekter, mer eller mindre oväsentliga, men även dem bör man ta hänsyn till.

    •  Mer komplicerad dimensionering av distributionskretsen jämfört med till exempel ettrörsinstallationer. Det är ingen särskilt besvärlig aspekt, och den för med sig en fördel: installationer med fördelare gör tack vare sin uppbyggnad att kontrollberäkningar kan utföras, och systemet behöver inte överdimensioneras för säkerhets skull.

    •  Varje radiator måste få en egen, oberoende krets. Den aspekten begränsar förstås användningsområdet, eftersom man till exempel vid renoveringar skulle behöva byta golven.

    •  Högre kostnader för murningsarbeten. Rör av mjuka material (koppar eller plast) måste skyddas mot hoptryckning och slag genom lämplig övertäckning.

Praktiska råd

    •  Fördelare placeras oftast i ett fördelarskåp, som i de flesta fall byggs in i väggen. Fördelarskåpet ska vara lätt att komma åt för kontroll, och därför placerar vi det på en lättillgänglig plats. Ibland händer det att användaren ställer inredning framför fördelarskåpet. Det försvårar kontroll, underhåll och inställning av fördelaren.

    •  Om det är möjligt gäller principen att inga skarvar ska ligga dolda i vägg eller golv. Om fördelaren placeras ungefär mitt emellan radiatorerna kan man undvika det.

    •  Det är alltid lämpligt att isolera rören på ett lämpligt sätt. Försök att utnyttja värmen från de rör som leder värmebäraren till värmesystemet, som om de vore en liten värmepanel, leder ofta till sämre boendekomfort och till och med till fysiska besvär.

    •  När rören har lagts – innan cementbaserad avjämningsmassa läggs på – bör man skydda rören, till exempel med lite bruk. Bruket skyddar rören mot oavsiktliga skador.

    •  När hela installationen har tagits i drift är det – efter en viss tids drift – en god regel att kontrollera att kopplingarna sitter fast.