Internet
Internet (från eng. interconnected networks – kopplade nätverk; informellt: net, nät) är en global offentlig samling av sammanlänkade datornätverk som överför data med hjälp av paketväxling med hjälp av standardiserad Internetprotokoll (IP) och många andra protokoll. Det består av tusentals mindre kommersiella, icke-kommersiella, akademiska, privata, statliga och militära datornätverk. Det fungerar som ett mediet för att överföra olika typer av information och tjänster såsom till exempel e-post, chatt och särskilt systemet av sammanlänkade hypertextdokument (webbsidor) och webbtjänster kallat World Wide Web (WWW). Internet har ingen centraliserad kontroll över teknikimplementeringar eller åtkomst- och användningsprinciper. Varje nätverk som är en del av internet fastställer sina egna regler. De gemensamma definitionerna av de två huvudpelarna i internet: IP-adressutrymmet (IP-adress) och domännamnsystemet (DNS) styrs av Internet Corporation for Assigned Names and Numbers (ICANN). Teknisk support och standardisering av grundläggande protokoll är i arbetsområdet för Internet Engineering Task Force (IETF).
Idag
Förutom de komplexa fysiska anslutningarna som bildar internetstrukturen finns det även internet tack vare multilaterala avtal (t.ex. "peeringavtal – avtal om växling av internettrafik") och tekniska specifikationer eller protokoll som anger hur data ska utbytas i nätverket.
Skilt från äldre kommunikationssystem är internetprotokollbundet avsiktligt designat att vara oberoende av det fysiska mediet som det körs på. Någon kommunikationsnätverk, trådlös eller trådbunden, som kan överföra tvåvägsdigitala data kan överföra internettrafik. Därför kan internetpaket överföras via trådbundna nätverk som koppartråd, koaxialkabel och optisk fiber samt trådlösa nätverk som Wi-Fi. Alla dessa nätverk som delar samma uppsättning högre nivåprotokoll bildar internet.
Internetprotokollen kommer från diskussioner inom Internet Engineering Task Force (IETF) och dess arbetsgrupper, som är öppna för allmänna bidrag och revisioner. Dessa kommissioner producerar dokument kallade Request for Comments (RFC). Vissa RFC:er upprättas av Internet Architecture Board (IAB) till internetstandard.
Bland de mest använda internetprotokollen i internetprotokollpaketet ingår IP, TCP, UDP, DNS, PPP, SLIP, ICMP, POP3, IMAP, SMTP, HTTP, HTTPS, SSH, Telnet, FTP, LDAP, SSL och TLS.
Tjänster som använder dessa protokoll är e-post, Usenet newsgroups, World Wide Web, Gopher, session access, WAIS, finger, IRC, MUDs och MUSHe. De mest använda är e-post och World Wide Web med många andra tjänster som bygger på dem, såsom mailinglistor, bloggar och podcastar. Internet möjliggör realtids-tjänster som telefoni, internetradio och internet (TV) sändning, vilket gör dem tillgängliga var som helst i världen.
Vissa andra populära internettjänster uppstod inte på detta sätt, utan byggdes ursprungligen på proprietära system. Bland dessa finns IRC, ICQ, AIM och Gnutella.
Många analyser av internet och dess struktur har gjorts. Det har till exempel visats att IP-routningsstrukturen i internet och hypertextlänkarna i World Wide Web är exempel på skalaobestämda nätverk.
Lika som internetleverantörer ansluter via internet exchange points (t.ex. SIX – Slovak Internet eXchange) ansluter forskningsnätverk ofta till stora undernät som:
GEANT,
Internet2,
Little GLORIAD.
Dessa är i sin tur byggda runt relativt små nätverk.
Aktuella och potentiella problem
Internet har medfört både fördelar och vissa problem och negativa aspekter. Vissa av dem har fått stor uppmärksamhet.
Bland dessa finns:
- misshandel av barn relaterad till barnpornografi
- uppgörelse av upphovsrätt
- utbredning av datorvirus
- attacker mot datorskydd
- föråldrad teknologi
Censur
I demokratiska samhällen har internet fått en ny betydelse som politiskt verktyg. Präsidentskapskampanjen Howards Deans i 2004 i Förenta staterna blev känd för hur de kunde säkerställa sponsring via internet.
Vissa regeringar, till exempel i Kuba, Iran, KDR, Myanmar, Kina, eller Saudiarabien, begränsar vad folk i deras länder kan komma åt på internet. Det gäller särskilt begränsningar av åtkomst till politiskt och religiöst innehåll. Detta uppnås genom filtrering av domäner och innehåll, så att det inte är enkelt tillgängligt utan omfattande åtgärder.
I Norge, Danmark, Finland[1] och Sverige har de främsta internetleverantörerna kommit överens om att begränsa webbsidor som polisen har identifierat. Även om listan med förbjudna URL:er enligt avsikten endast skulle innehålla adresser till kända webbsidor med barnpornografi är innehållet i listan hemligt.
Massa länder, inklusive Förenta staterna, har juridiskt markerat att att äga eller distribuera vissa material, såsom barnpornografi är olagligt, men använder inte filterprogramvaran.
Det finns många fria och kommersiella programvaror som användaren kan använda för att blockera obehagliga webbsidor, enskilda datorer eller hela nätverk, till exempel för att begränsa barns åtkomst till pornografi eller våldsdolda innehåll.
Åtkomst till internet
Vanlig åtkomst är via uppkoppling (så kallad dial-up via vanlig fast telefonslinga), vilket är det långsammaste. Nästa är via telefonslinga ISDN, vilket är ungefär två gånger snabbare men idag är det ersatt av DSL-telefonslingor. Andra sätt är bredband via koaxialkabel med kabeltelevision eller via optisk fiber (så kallad FTTH) och via satellit. Det finns även åtkomst till internet via elnätet 220V, vilket är lämpligt för lägenhetsbyggnader. Modem med denna teknologi fungerar upp till 200 m (överföringshastighet upp till 200 Mbps) och det finns så kallade broar för att koppla ihop två faser, vilket innebär att du kan ansluta grannen som bor i närliggande porten i byggnaden. För tillfället är tekniken dock endast lämplig för elnät inom lägenhetsbyggnader. Europeiska unionen finansierar forsknings- och utvecklingsprojekt för att stödja detta sätt att ansluta till internet, PowerNet.
Offentliga platser där man kan använda internet är internetkaféer och i världen vanligtvis även bibliotek. Åtkomstpunkter finns också på offentliga platser – flygplatsväntor, i vissa tåg, på gator i större städer.
Wi-Fi ger trådlös åtkomst till datornätverk och kan därför också användas för att komma åt internetet. Hotspotar som erbjuder denna åtkomst finns på offentliga platser och man behöver ha ett eget utrustning med Wi-Fi-kort. Dessa tjänster kan vara gratis för alla, endast för kunder eller betalande. En hotspot begränsas inte av ett stängt område. Det finns hela campus och parker, till och med hela stadsdelar med åtkomst.
I USA godkändes bredbandsåtkomst via elnät i 2004 trots starka protester från amatörradiokommunen. Problemet med modulering av marknätsel är att hela ledningen fungerar som en jättestor antenn och helt blockerar långvågsradiofrekvenser som används av amatörer, sjöfarare och andra.
Länder där internet är en komoditet som används av majoriteten av invånarna är Island, Sverige, Australien, Danmark, Förenta staterna, Kanada, Storbritannien, Nederländerna, Japan, Sydkorea och Norge. Under sista decenniet av 1900-talet ökade antalet internetanvändare snabbt, även om denna utveckling saktade något efter 2000. Fasen av snabb tillväxt i industriella länder avslutas med att dessa tekniker är vanliga, men tillväxten fortsätter i Afrika, Latinamerika, Karibien, Mellanöstern och på Slovakien.
Åtkomst till internet är ojämnt fördelat mellan låg- och höghastighetsanslutning. ADSL och andra bredbandstekniker är sällsynta eller inexistenta i de flesta utvecklingsländer och även i de utvecklade länderna kan deras spridning begränsas av höga kostnader och genomsnittlig prestanda (de flesta länder i öst-Europa och Förenta staterna), medan låga priser och hög prestanda lockar stora antal kunder (Nordiska länderna, Frankrike). Även inom en och samma land kan det finnas skillnader mellan större städer (som ofta har flera bredbandsleverantörer) och andra områden (där bredbandsåtkomst ofta inte finns).
Utbredandet av internettillgänglighet är ett sätt att överbrida den så kallade digitala klyftan (eng. digital divide).

