korrosion
Korrosion är ett spontant, gradvis slitage (skada, nedvärdering) av metaller eller icke-metalliska organiska eller inorganiska material (t.ex. bergarter eller plast) på grund av kemiska, elektrokemiska eller biokemiska reaktioner med omgivningen. I en smalare mening handlar korrosion endast om metalliska material. Den mest kända formen av korrosion är rostning.

Korrosion kan ske i atmosfären eller andra gaser, i vatten och andra vätskor, i mark och olika kemiska ämnen som är i kontakt med materialet. Detta slitage kan uttryckas på olika sätt, från förändring i utseende till fullständig förlust av helhet. Resultatet av korrosion är förlust av material, vilket leder till minskad hållfasthet hos komponenten och försämring av dess egenskaper.
Enligt närvaron av elektrisk ström kan vi tala om:
- Kemisk oxidation
- Elektrokemisk oxidation
Om en oxidvrå skapas på ytan av metallen, som skyddar metallen mot vidare korrosion, så talar vi inte om korrosion utan om passiveringsprocessen (t.ex. aluminium).
Kemisk korrosion - det är oxidation av metall, där elektrisk ström inte verkar och inte uppstår. En av de viktigaste faktorerna som avgör om den bildade ytan har skyddande egenskaper är förhållandet VMV / VA < 1, där VMV är molekylär volym av skyddande förening och VA är atomär volym av korrosionsförening.

