UV-utstrålning
Ultraviolet (andra namn: ultraviolett strålning, ultraviolette strålar, ultraviolett ljus, UV(-)strålning/ljus/strålar, strålning/ljus/strålar UV; som vågrörelse: ultraviolett vågrörelse/vågor, UV vågrörelse/vågor; som del av elektromagnetiska spektrumet: ultraviolett spektrum, UV spektrum, ultraviolett band, UV band) är en ström av fotoner i våglängden från 10 nm till 400 nm, alltså kortare än synligt ljus, men längre än mjuk röntgenstrålning.
Det delas in i nära (CUV, 200 – 400 nm), fjärr- eller vakuum (FUV, 100 – 200 nm) och extremt (EUV eller XUV, 1 – 31 nm). Den ultraviolette delen delas in i UV-A med våglängden 315 nm till 400 nm, UV-B med våglängden 280 nm till 314 nm och UV-C med våglängden 10 nm till 279 nm.[1] Det upptäcktes år 1801 av den tyske fysikern J. W. Ritter.
För organismer på jorden är den starkaste källan till UV-strålning Solen. Jordens atmosfär och magnetosfären runt jorden effektivt absorberar större delen av denna strålning. Effektiviteten av absorptionen minskar med minskande våglängd: medan absorptionen i UV-C-området är nästan 100 %, är den i UV-B-området endast 50 – 60 % och i UV-A 30 %. Det UV-spektrum som träffar jordens yta består av 90 – 99 % UV-A-strålning och 1 – 10 % UV-B-strålning. För varje 300 m högre upp ökar intensiteten av UV-strålningen med 4 %. Vid en höjd på 1 500 m är den 20 % högre än vid havsytan.
UV-strålning är nödvändig för människan för syntesen av vitaminer D2 och D3.
För att skapa det nödvändiga mängden räcker några tiotal minuter per dag.
Överdrivet exponering av hud mot UV-A och UV-B-strålning (solbränna) leder till skador. UV-A-strålning orsakar hudens åldring och negativt påverkar immunsystemet. Överdrivet exponering av hud mot UV-B-strålning orsakar hudbränna (rödhet). Vid intensiv och långvarig exponering kan det leda till hudcancer. En av metoderna för att skydda huden från negativ inverkan av UV-strålning är användning av solskyddsmedel med högre UV-faktor.

Ultraviolet strålning verkar på celler med många mekanismer. Exponering för ultraviolet strålning orsakar inaktivisering av intracellulära enzym, saktar ner cellcykeln och orsakar naturliga mutationer. Vissa djur är mer känsliga än andra, till exempel för vissa (markmaskar – Lumbricidae) kan vara dödlig. De mest känsliga byggkomponenterna i levande organismer för UV-strålning är omättade organiska föreningar och särskilt de med konjugerade dubbelbindningar. Det är främst proteiner (särskilt aminosyror tyrosin och tryptofan), nukleinsyror (särskilt deras kvävebaser) och vissa färgämnen. Nukleinsyror absorberar UV-strålning mycket mer än proteiner. Eftersom UV-strålningens genomsiktighet är ganska liten, påverkar den endast ytväggen av människokroppen och visar sig på huden och ögonen.
UV-strålning används i olika områden och medicin:
- bergssol – (lampa – artificiell källa)
- användning vid svårt läkande sår, blåsor, tryckskador, samt i dermatologi vid hudsjukdomar (eksem, lupus)
- preventivt och behandling av rickets (kurvskada), där hela kroppen exponeras en till två gånger per vecka
- behandling osteoporos
- sterilisering av miljö (så kallade germicida lampor med λ=253,7nm) och som primär källa till strålning i lampor
- sterilisering av vatten i vattenverk före distribution till vattenledningar, samt till exempel i trädgårdsdammar, om inte kemikalier används mot alger, p.g.a. fiskar

