Eshop roka 2025 s vykurovacou technikou

järn

Järn (lat. Ferrum) är kemiskt grundämne i Periodiska systemet, som har beteckningen Fe och atomnummer 26. Järn är ganska mjukt, silvergrått metall. Det ingår bland de övergående elementen. Kemiskt är det ganska reaktivt, reagerar med syror vid frisättning av väte. Vid inverkan av luftfuktighet och syre oxideras det och bildar en blandning av hydratiserade oxid och hydroxid av järn, kallad rust. Detta fenomen är ett stort problem för industrin, eftersom järn är ett av de mest använda metallerna. Som skydd används olika färglager, passivering genom fosforsyra (bildning av fasta fosfatlager), metallbeläggning, osv.

 

 

Föreningar

De vanligaste oxidationstalen för järnföreningar är +2 och +3. Bland föreningarna är främst järn(II)-oxid (FeO), järn(III)-oxid (Fe2O3), och dubbel järn(II,III)-oxid (Fe3O4). De används främst till framställning av rent järn.

Järn som ett övergående element bildar många komplex, där det oftast förekommer i koordinationsnummer 4 och 6. Järnkomplex är ganska stabila. Bland de mest kända nämner vi kaliumhexacyanjärnat (gul blodssalt) K4[Fe (CN)6], kaliumhexacyanjärnit (rött blodssalt) K3[Fe (CN)6] – används i analytisk kemi, och pentakarbonyljärn Fe (CO)5, som används för laboratorieframställning av rent järn.

Andra använda föreningar är järn(II)-sulfat (FeSO4), järn(III)-klorid (FeCl3).

Det är känt att oxidationstalen +4, +5, +6 förekommer (K2FeO4). Dessa föreningar är mycket starka oxidationsmedel.

Förekomst

Järn är ett av de mest spridda grundämnena i jordens inre (5 hm. %). Fördelningen är dock inte jämn, och innehållet ökar mot kärnan och kärnan består av en legering nickel och järn i förhållande ~85 % Fe: ~6 % Ni. I naturen förekommer järn i olika, främst mafska gruvor – basalt och mineral – pyroxener, amfiboler, olivin. Viktiga mineral järnmalmsmineral, från vilka järn industriellt produceras är: hematit, limonit, i magnetit, siderit[1]. Många andra mineral innehåller också järn, men extraheringen är antingen inte lönsam eller energimässigt mycket kostsam, t.ex. pyrit. De viktigaste järnmalmsförbund i världen är så kallade bandsjärnsmalm.

Förekomsten av rent järn är sällsynt (vissa förekomster i Grönland och Sverige). Det finns också i så kallade järn meteoriter, i form av legeringar med nickel.

Produktion

För mer information, se huvudartikeln: råjärn
 
Hög med järnmalmsbollar.

Järn är känt för mänskligheten sedan antiken (hallstattperioden och laténsperioden), men större industriell produktion började först i 1800-talet. Till produktionen används ovan nämnda malm (hematit, magnetit, siderit, limonit).

Produktionen baseras på redoxreaktioner med koldioxid, respektive kol i så kallade högugnar. I högugnen tillsätts förbättrad malm, kok och kalksten, eventuellt kiseldioxid. Temperaturen i ugnen är cirka 1 800 °C och flera processer sker där:

  • kokens förbränning med bildning av koldioxid, respektive koldik
C + O2 → CO2
2C + O2 → 2CO
  • järnets reduktion med koldik
3 CO + Fe2O3 → 2 Fe + 3 CO2
  • eller med kol
3 C + Fe2O3 → 2 Fe + 3 CO
  • slagskiktets bildning (skydd av smält järn mot återoxidation)

CaO + SiO2 → CaSiO3

Hela processen sker kontinuerligt, i den övre delen tillsätts malm, kok, slagskiktsgivande tillsatser och i den nedre delen avlägsnas smält järn i regelbundna intervall (järnsläpp).

Pyrit används inte som råvara för järnproduktion, eftersom den innehåller svavel, som bildar oönskade sulfider.

Användning

Järn är den mest använda metallen. Råjärn innehåller förutom kol även olika orenheter, därför har det inte lämpliga egenskaper för direkt användning. Genom bearbetning produceras olika typer av gjutjärn. Gjutjärn är ganska hårt, men spröd, med små möjligheter till vidare bearbetning. Det har dock mycket goda gjutegenskaper. Därför används det till produkter där inte hög precision i bearbetningen krävs och som kan tillverkas genom gjutning (t.ex. gatlyktor, radiators). Det finns dock också typer av gjutjärn med modifierade egenskaper.

Genom att avlägsna kol från råjärn erhålls stål, som är mycket bättre bearbetningsbar, är slående, böjlig. Genom tillsats av andra metaller (mangan, krom, vanadin, wolfram, kobolt och fler) modifieras olika mekaniska egenskaper hos stålet (styrka, hårdhet, kemisk motståndskraft och mycket annat). Vi stöter på stål i vardagen (transport, industri, maskiner, bygg).

Fler informationer om järn användning finns i kategorierna Gjutjärn och Stål

Biologisk betydelse

Järn är en viktig biogenn element. Som central atom i organometalliskt komplex hem, inbyggd i protein hemoglobin spelar en viktig roll i kroppen hos varmvarelse djur vid transport syre från lungen till celler.

Hemoglobin är bundet i röda blodkroppar. Syre är bundet till hemoglobin med koordination. Problem uppstår om ligand med större bindningsenergi (koldik) kommer in i lungorna, som trycker ut syret och leder till blockering av dess transport.

Huvudsakliga källor till järn i kosten är inälvor (lever, hjärta) och kött, men också bönor och grönsaker.

Vytvořil Shoptet | Design Shoptak.cz.