Golvvärme – arbetsgång

All viktig information för en perfekt arbetsgång för golvvärme, guider, sortimentet av tillbehör och själva systemen – på vår webbplats.

Allt för monteringen hittar du i kategorin golvvärme – systemskivor, cellplast, rör, fördelare och elektriska värmemattor.

Golvvärmeytans konstruktion består av:

- underlagsbetong

- värme- och ljudisolering

- kantband för värmeisolering och rörelseupptagning

- fuktspärr

- värmereflekterande folie

- värmerör

- betongpågjutning

- golvbeläggning.

Den viktigaste delen av konstruktionen är rören. De är en del som inte får glömmas bort i arbetsgången för golvvärme och dess montering.

UNDERLAGSBETONG

Underlagsbetongen är egentligen den bärande delen , som bildar underlag för skikten i själva värmegolvet. När den bedöms måste man komma ihåg att den, när rören gjuts in i ett 4 till 6 cm tjockt betongskikt, belastas med en vikt på 80 till 100 kg.m-2, och därför måste den vara bärande. Ytan för värmegolvet måste vara plan. För gränsavvikelser från total och lokal planhet hos horisontella ytor gäller bestämmelserna i STN 73 0225. Om golvet läggs på ett underlag i en miljö där fukt kan tränga in i konstruktionen (t.ex. på naturlig mark) skyddas det bärande golvets yta med en fuktspärrfolie med tjockleken 0,2 mm.

Underlagsbetongens sammansättning måste motsvara normföreskrifterna. Avvikelser från föreskrifterna åtgärdas vid renoveringar med ett utjämningsskikt. Golvet måste ovillkorligen befrias från eventuella ojämnheter, det måste vara absolut rent , och det får inte finnas några vassa föremål på det. Detta är ett viktigt steg i arbetsgången vid montering av golvvärme.

VÄRME- OCH LJUDISOLERING

Det här skiktet måste utöver isoleringsegenskaperna även uppfylla andra krav som följer av en säker och tillförlitlig drift av värmegolvet. Det gäller framför allt att materialet har tillräcklig hållfasthet och låg sammantryckbarhet. Skiktet byggs främst av cellplastskivor som täcks med en fuktspärrfolie så att inget rinner ner i skarvarna. Beroende på var golvet ligger föreslås en isoleringstjocklek på 20 till 60 mm.

Ljud- och värmeisolering levereras av tillverkarna även som grundskiva i golvvärmesystemet. Skivans ytterkanter är profilerade. När skiktet läggs griper skivorna stadigt i varandra och bildar ett sammanhängande isoleringsskikt utan skarvar. Därför behövs inget ytterligare skikt (folie) och det uppstår inga ljudbryggor.

Ljud- och värmeisoleringen projekteras enligt kraven i normerna för värme- och ljudskydd i byggnader. Som isoleringsmaterial används skumplaster eller fiberisolering:

- cellplastskivor PS 20 eller 30 SE.

- cellplastskivor PST SE (ljudisolering),

- skivor av hård polystyren,

- skivor av hård polyuretan

- polyetenskum med hög densitet som ljudisolering.

Deras densitet ska vara 20 kg.m-3 , sammantryckbarheten får inte överstiga 5 mm. Enligt föreskriften om värmeskydd bör värmegolv som gränsar mot utrymmen med väsentligt lägre innetemperatur förses med isolering så att värmegenomgångskoefficienten motsvarar kravet

 k= 0,45 W.m-2.K-1.

När värme- och ljudisoleringen läggs är det absolut nödvändigt att se till att en värmeisolering som består av flera skikt bara innehåller ett enda skikt ljudisolering, eftersom dubbelt lagd ljudisolering genom sin eftergivlighet (cirka 3 till 4 mm per skikt) skulle kunna leda till att värmebetongen bryts, vilket kan skada golvvärmen.

Värmeisoleringen under värmegolvet bör vara av hårt värmeisolerande skum. Mest ändamålsenliga är skivor av expanderad polystyren eller hård polyuretan. Utrymmen utan källare måste noggrant isoleras mot markfukt innan värmeisoleringen läggs. Var uppmärksam på primer och på strykningar baserade på cykliska föreningar och lösningsmedel , som bryter ned polystyrenskummet. I det fallet lämpar sig gummiasfalt med glasfiberväv som isolering.

Som värmeisolering lämpar sig även mattor eller hårda skivor av mineralfiber. Här får man dock räkna med en viss sammantryckning vid monteringen (när man går på dem). Det försvårar monteringen av rören med specialklammer. Blandningsvatten som rinner igenom vid gjutningen gör att den värmeisolerande mattan förlorar sin elasticitet. Även därför bör betongblandningen vara jordfuktig när den bearbetas.

Det går dock att använda även andra material, t.ex. ersätter expanderad perlit, lätt blandad med kalkmjölk, i uttorkat tillstånd hårda organiska skum väl. I princip duger vilken värmeisolering som helst som, med bibehållen rimlig skikttjocklek, uppfyller kravet på högst 15% värmeöverföring nedåt.

KANTBAND FÖR VÄRMEISOLERING OCH RÖRELSEUPPTAGNING

Fiberbaserade isoleringsskivor eller band med en tjocklek på 10 till 20 mm rekommenderas. De kompenserar väl för värmeutvidgningen hos det flytande betongskiktet. De är beständiga mot olika påverkan (aggressiv miljö, gnagare o.d.). Om golvvärmen monteras i byggnader av lätta prefabricerade element av träbaserade material ska enbart fiberbaserade isoleringsmattor användas.

Kantisoleringsbanden läggs längs hela det uppvärmda rummet mellan golv och väggar. De används som ljud- och värmeisolerande skikt och tar upp golvets rörelser. Kantisoleringsbanden bör vara minst 5 mm tjocka. Montagefirmor levererar dem vanligen med måtten 100 x 10 mm.

Att sätta upp det här bandet är ett av de första stegen i arbetsgången vid montering av golvvärme.

FUKTSPÄRR

Fuktspärren är ett sammanhängande isolerande skydd av värmeisoleringsskiktets yta mot fukt som tränger in från betongpågjutningen. Vatten gör nämligen att cellplasten förlorar sina värmeisolerande egenskaper.

Alla rum vars golv ligger direkt på marken måste förses med en fuktspärr. För detta rekommenderas PVC-folie med tjockleken 0,8 mm eller PE-folie med tjockleken O, 1 till 0,2 mm, i mycket ogynnsamma fall 2 x 0,2 mm, som kan svetsas. Vid svetsning ska ett överlapp på cirka 8 cm hållas.

Utöver den funktion som namnet anger har folien även en separerande verkan. Bäst har PE- och PVC-folier fungerat, tack vare sin goda vidhäftning och elasticitet. Asfaltpapp duger inte för detta ändamål på grund av sin hårdhet och sitt relativt höga pris, och vi rekommenderar att inte använda den i arbetsgången vid montering av golvvärme. Det är svårt att klä kantbanden runt betongytans ytterkanter med den.

VÄRMEREFLEKTERANDE FOLIE

I vissa golvvärmesystem kan även en värmereflekterande folie fungera som fuktspärr. Samtidigt har den betydelse för att minska värmeflödet från värmerören nedåt, vilket följer av foliens uppbyggnad och princip.

a) Den värmereflekterande foliens uppbyggnad

Basskikt – en massiv, mycket stark bärfolie som fungerar som fuktbarriär.

Bindskikt nr 1 – korrosionsskydd för aluminiumet och bindemedel.

Reflekterande skikt – ett högreflekterande och extremt tunt skikt av rent aluminium.

Infrarödgenomsläppligt skikt – ett skikt av plast som är genomskinligt för infraröd strålning och låter den reflekterade infraröda strålningen spridas.

Bindskikt nr 2 – bindemedel, korrosionsskydd för Al.

Toppskikt – mekaniskt skydd mot värmebetongens påverkan, med ett tryckt läggningsrutnät på 8 cm i båda riktningarna.

b) Principen för värmereflektion

En del av den värme som värmerören avger och som strålar nedåt genom värmebetongen reflekteras, efter att ha passerat det genomskinliga skiktet, från det efterföljande mikrotunna aluminiumskiktet tillbaka in i värmebetongen. Följden är att en energibesparing på upp till cirka 9 % är möjlig när värmereflekterande folie används.

c) Läggning av värmereflekterande folie :

Ett överlapp på cirka 5 till 6 cm med punktvis tejpning rekommenderas. Vid väggarna dras den värmereflekterande folien upp cirka 1 cm ovanför kantbandet. Den värmereflekterande folien kan också varmsvetsas med svetsutrustning eller fogas kallt med en särskild tejp av gummibitumen (våtrum).

VÄRMERÖR

Den viktigaste länken i värmegolvet är värmerören, och därför beskriver vi nedan närmare:

- rör för uppvärmning,

- rör för golvvärme.

I dag använder vi oftast följande rörmaterial för centralvärme:

- metallrör,

- plaströr,

- kompositrör.

För golvvärme lämpar sig framför allt:

- koppar,

- plast,

- kompositrör.

BETONGPÅGJUTNING

Den betongpågjutning som används vid golvvärme är densamma som vanliga betongpågjutningar. Tillsatser gör blandningen lättare att bearbeta. De ger bättre plasticitet, vilket gör att rören omsluts bättre. Med tillsatser förbättras dock inte golvets värmetekniska egenskaper.

Betongskiktets minsta tjocklek över rören är 45 mm. Den våta metoden kräver att tjockleken ökas till 65 till 70 mm. I rum där betongbädden väntas bli extremt belastad rekommenderas att en armering läggs in mellan rören och betongskiktet (t.ex. nät av armeringsstål 50 x 50 x 2 mm).

Temperaturer upp till 60 °C påverkar inte betongens hållbarhet negativt. Särskilt viktig är efterbehandlingen av betongen när den har lagts ut på golvet. Det nylagda betongskiktet måste skyddas mot alltför snabb uttorkning i minst 10 dagar. Provdrift av värmesystemet bör inte påbörjas tidigare än 21 dagar efter avslutad gjutning. Själva driften får inte starta tidigare än 28 dagar efter att golvbeläggningen har lagts. Önskad temperatur uppnås genom att vattentemperaturen höjs stegvis med 5 °C per dag upp till önskat värde. Betongbädden måste ha rörelsefogar som utförs så att golvet kan utvidga sig. Rörelsefogarna delar de enskilda skikten genom hela tvärsnittet, från värmeisoleringen till golvytan. Värmegolvskonstruktioner kräver från vissa mått rörelsefogar, som placeras så här:

a) över byggnadens befintliga rörelsefogar, på samma ställe och med samma bredd,

b) som avgränsning av betongfältet,

c) som kantfogar mot alla angränsande material.

Fogarna måste fyllas med elastisk-plastisk massa, eller så måste särskilda fogprofiler byggas in i dem. Statiska element i värmebetongen (t.ex. bärande armering) ska brytas vid rörelsefogen. Värmerören läggs enligt en i förväg upprättad fogplan så att så få rör som möjligt passerar en rörelsefog. Där rören korsar rörelsefogar måste de skyddas på lämpligt sätt mot mekanisk skada.

De ytor som avgränsas av rörelsefogarna bör om möjligt vara kvadratiska, deras storlek bör inte överstiga 40 m2 och sidförhållandet bör inte överstiga 1,5:1.

Kantfogar måste utföras vid alla övergångar mellan golvet och byggnadsdelar (väggar, balkar, dörrar, trappor osv.) med hjälp av kantband, utan avbrott ända upp till golvbeläggningens överkant. Bruksbryggor är inte tillåtna. Kantfogarna måste tillåta att värmebetongen och golvbeläggningen utvidgar sig minst 1 O mm åt varje håll.

Betongpågjutningen utförs med lämpliga betongblandningar enligt tillämpliga bestämmelser i STN 73 2400, och man arbetar med cement av vanlig sammansättning och kvalitet för normal golvvärme.

För att underlätta bearbetningen och förbättra plasticiteten kan flyttillsatser tillsättas, förutsatt att de inte bryter ned materialen i värmeslingan. Det är inte nödvändigt att förbättra betongens värmeledningsförmåga med tillsatser.

Betongskiktets tjocklek bestäms i projekteringen och ligger kring 60 mm, varvid det över rören krävs en pågjutning på minst 40 mm så att de inte skadas mekaniskt av en alltför hög belastning på golvet.

Högre temperaturer på värmevattnet i rörkretsen påverkar inte betongens kvalitet negativt. Vanliga driftstemperaturer kring 60 °C förändrar inte cementens egenskaper och skadar inte pågjutningen genom dess utvidgning.

Anhydritbaserad golvmassa får bara användas när inget metallmaterial, t.ex. armeringsnät, har använts för att fästa rören, eftersom gips verkar korrosivt på metall. I anhydritmassa behövs ingen tillsats.

Tekniken finns beskriven i facklitteraturen. Som flyttillsats kan latex användas (med försiktighet). Duvilax rekommenderas inte, eftersom det vid en lokal skada orsakad av användarens oförsiktighet gör det svårare att bila bort en del av betongbädden. Vid manuell transport måste massan hanteras försiktigt (särskilt vid lägre temperaturer) så att rören inte skadas.

Betongblandningen får inte vara rinnande. Det är fel att tro att det är bättre när blandningen är riktigt blöt och att den då flyter ut bättre mellan och under rören. Att rören omsluts väl av betongblandningen ska säkerställas av en rätt vald grusfraktion, flyttillsats och noggrann komprimering av den jordfuktiga blandningen.

Gjutningen görs med rören trycksatta med provtryck. Varje tydligt tryckfall i systemet kan betyda att ett rör har skadats. Detta är en viktig faktor i arbetsgången vid montering av golvvärme.

GOLVBELÄGGNING

Golvbeläggningen utgör det översta skiktet i värmegolvets konstruktion. Att lägga den är den avslutande fasen i arbetsgången vid montering av golvvärme. Skiktets värmemotstånd Rkr måste uppfylla kravet Rkr = 0,15 m2K.W-1. Större värmemotstånd fungerar som en värmebroms. Nästan alla vanliga golvbeläggningar uppfyller detta krav. Textilmattor med en luggshöjd över 10 mm, PVC med skumbaksida och parkett av mjukt trä rekommenderas inte. Lämpligast är klinker eller stenplattor med en tjocklek på högst 6 mm.

För bättre värmeövergång läggs beläggningen inte löst på golvytan. Vi rekommenderar att den fixeras genom limning eller läggs i ett skikt av cementbruk, alternativt ett utjämnande betongskikt.

Golvbeläggningen läggs 28 dagar efter att betongpågjutningen har lagts. De lämpligaste golvbeläggningarna för värmegolv är stenplattor eller klinker. Utöver dem kan vanliga golvbeläggningar användas vars värmemotstånd inte överstiger O, 15 m2.K.W-1.

Parkett väljs för bättre värmeövergång i hårt träslag. Tjockleken bör inte vara större än 8 mm. Stavparkett är mindre lämplig. Träets fukthalt får inte överstiga 9 %.

Textila beläggningar måste vara värmebeständiga och antistatiska, och deras tjocklek ska vara högst 5 mm. Med tanke på bättre värmeövergång limmas heltäckningsmattor och plastmattor mot golvet – om dessa villkor inte uppfylls kan den textila beläggningen fungera som en värmebroms, vilket leder till lägre värmeeffekt från värmeytan och till att värmekällans effekt måste höjas.

Typen av golvbeläggning beaktas när golvet dimensioneras. Därför är det inte tillåtet att vid utförandet lägga en beläggning med ett annat värmemotstånd. Vilken typ av beläggning som används är vanligen en funktion av rummets specifika värmeförlust. En annan avgörande faktor vid valet av beläggning är byggherrens önskemål. Ur fuktsynpunkt rekommenderas inte beläggningar av naturligt trä (parkett, trägolv), även om de värmetekniska kriterierna inte utesluter dem. De motsatta fuktförhållanden som ett trägolv på en värmeyta utsätts för sommar och vinter påfrestar materialet avsevärt (utvidgning och krympning med efterföljande igensättning av springorna) och gör att det slits i förtid. Detta gäller inte mosaikparkett upp till 8 mm tjocklek.

Eftersom PVC-baserade beläggningar tål temperaturpåfrestning sämre (krympning) rekommenderas inte heller de . De klorkautschuklim som finns på vår marknad är inte avsedda för limning av golvbeläggningar på underlag med förhöjd temperatur.

All viktig information för en perfekt arbetsgång för golvvärme, guider, sortimentet av tillbehör och själva systemen – på vår webbplats.

Använd litteratur:

D. Petráš: Vattenburen golvvärme