Golvvärme pris
Beräkningsmetodens princip
Hela sortimentet hittar du i kategorin golvvärme – systemskivor, rör, fördelare, reglering och elektriska värmemattor.
Beräkningsmetoden för grundfallen bygger på följande antaganden:
• temperaturfördelningen (lufttemperatur och dimensionerande temperatur) är jämn,
• värmeförlusterna beräknas för stationära förhållanden under antagande om konstanta egenskaper, t.ex. temperaturer, byggnadsdelarnas egenskaper osv.
• av resultatet beror också priset på golvvärmen
Beräkningsgången för grundfallen kan användas för de flesta byggnader:
• där rumshöjden inte överstiger 5 m,
• som värms upp eller antas värmas upp till en önskad konstant temperatur,
• där lufttemperaturen och den operativa temperaturen antas vara lika,
I dåligt värmeisolerade byggnader eller under uppvärmningsfasen med värmesystem:
• med stor andel konvektiv värmeöverföring, t.ex. luftvärme,
• i storytesystem med betydande strålningsandel, t.ex. golv- eller takvärme, där det kan uppstå en tydlig skillnad mellan lufttemperatur och operativ temperatur samt en avvikelse från jämn temperaturfördelning i rummet, kan detta leda till en väsentlig avvikelse från grundfallet. Först beräknas värmeförlusterna. Resultaten används sedan för att bestämma det dimensionerande värmeeffektbehovet, som är viktigt när man fastställer priset på golvvärmen.
Vid beräkning av de dimensionerande värmeförlusterna för ett uppvärmt utrymme måste följande beaktas:
• den dimensionerande transmissionsförlusten, som utgör värmeförlusten till utomhusluften genom värmeledning via de omslutande byggnadsdelarna samt värmeöverföringen mellan uppvärmda utrymmen till följd av att angränsande utrymmen ska värmas upp, eller vanligen antas värmas upp, till olika temperaturer; om angränsande rum i grannlägenheten antas till exempel att de kan värmas upp till en fastställd temperatur som motsvarar en obebodd lägenhet,
• den dimensionerande ventilationsförlusten, som utgör värmeförlusten till utomhusluften till följd av ventilation eller infiltration genom byggnadens klimatskal eller värmeöverföring genom ventilation från ett uppvärmt utrymme till ett annat uppvärmt utrymme inne i byggnaden. (STN EN 12831)
De dimensionerande värmeförlusterna påverkar visserligen inte priset på golvvärmen, men de har stor betydelse för den termiska komforten.
Stegen i beräkningsgången för ett uppvärmt utrymme är följande (se bild):
• fastställande av den dimensionerande utetemperaturen och årsmedeltemperaturen utomhus,
• fastställande av utrymmenas status (uppvärmt eller ouppvärmt) och av den dimensionerande innetemperaturen för varje uppvärmt utrymme,
• fastställande av mått och termiska egenskaper för alla byggnadsdelar i alla uppvärmda och ouppvärmda utrymmen,
• beräkning av den specifika transmissionsförlusten och multiplicering med den dimensionerande temperaturskillnaden; resultatet är den dimensionerande transmissionsförlusten,
• beräkning av den specifika ventilationsförlusten och multiplicering med den dimensionerande temperaturskillnaden; resultatet är den dimensionerande ventilationsförlusten,
• beräkning av det uppvärmda utrymmets totala dimensionerande värmeförlust som summan av de dimensionerande transmissionsförlusterna och de dimensionerande ventilationsförlusterna,
• beräkning av uppvärmningseffekten för det uppvärmda utrymmet, dvs. den tilläggseffekt som behövs för att kompensera för intermittent uppvärmning,
• beräkning av det uppvärmda utrymmets totala dimensionerande värmeeffektbehov som summan av den totala dimensionerande värmeförlusten och uppvärmningseffekten. (STN EN 12831)
När värdena har fastställts och beräknats är de den avgörande faktorn för beräkningen av priset på golvvärmen.
Beräkningsgång för en del av en byggnad eller hela byggnaden
För att dimensionera värmekällan, t.ex. en värmeväxlare eller en panna, måste det totala dimensionerande värmeeffektbehovet för en del av byggnaden eller hela byggnaden beräknas. Beräkningsgången bygger på resultaten av beräkningen rum för rum. Stegen i beräkningsgången för en del av en byggnad eller hela byggnaden är följande:
• summering av de dimensionerande transmissionsförlusterna för alla uppvärmda utrymmen, utan hänsyn till värmeöverföring inom de fastställda systemgränserna, för att beräkna den totala dimensionerande transmissionsförlusten för en del av byggnaden eller hela byggnaden,
• summering av de dimensionerande ventilationsförlusterna för alla uppvärmda utrymmen, utan hänsyn till värmeöverföring inom de fastställda systemgränserna, för att beräkna den totala dimensionerande ventilationsförlusten för en del av byggnaden eller hela byggnaden,
• summering av den totala dimensionerande transmissionsförlusten och den totala dimensionerande ventilationsförlusten för att beräkna den totala dimensionerande värmeförlusten för en del av byggnaden eller hela byggnaden,
• summering av uppvärmningseffekterna för alla uppvärmda utrymmen för att beräkna den totala uppvärmningseffekten för en del av byggnaden eller hela byggnaden, som behövs för att kompensera för intermittent uppvärmning,
• beräkning av det totala dimensionerande värmeeffektbehovet för en del av byggnaden eller hela byggnaden som summan av den totala dimensionerande värmeförlusten och den totala uppvärmningseffekten. (STN EN 12831)
• till sist beräknas priset på golvvärmen utifrån resultaten
Beräkning och dimensionering av en strålningsvärmeyta
Kännetecknande för strålningsvärmeytor är att strålningsandelen av värmeeffekten dominerar över den konvektiva andelen. För att uppnå denna dominans har strålningsvärmeytor vanligen formen av släta, plana skivor utan flänsar och utsprång som skulle öka andelen värmeöverföring genom konvektion.
Yttemperaturen på dessa ytor (plana skivor ur värmeöverföringssynpunkt), som egentligen värms lokalt av rör, är inte jämn. Därför är den främsta uppgiften vid den teoretiska beräkningen av strålningsvärmeytor att bestämma:
• först medelyttemperaturen tP (för ytor som värms av ett värmemedium som strömmar genom rör) och därefter
• värmeeffekten Q (°C), respektive den specifika värmeeffekten q (W. m-2) (beräknad på liknande sätt som för vanliga radiatorer).
Vid beräkning av en golvvärmeyta utgår man från att golvets medelyttemperatur inte överskrider hygieniskt tillåtna värden, samtidigt som golvvärmeytans värmeeffekt täcker värmeförlusterna i det uppvärmda utrymmet. Värmeeffektens storlek och priset på golvvärmen hänger ihop med varandra.
Vid beräkning av en strålningsvärmeyta utgår man från att medelyttemperaturen inte överskrider hygieniskt tillåtna värden, samtidigt som värmeytans värmeeffekt täcker värmeförlusterna i det uppvärmda utrymmet. Strålningsvärmeytor för lågtemperaturuppvärmning kan konstruktivt utföras:
• med ingjutna rör,
• med lamellvärmeytor.
Vid beräkning av vattenburen golvvärme utgår man från följande kriterier:
- värmebalansen i det uppvärmda rummet,
- rummens värmeförluster,
- värmeteknisk beräkning av värmegolvet,
- hydraulisk beräkning av värmegolvet,
- en heltäckande algoritm för värme- och masstransport.
Den sista, men inte mindre viktiga faktorn vid köpet är priset på golvvärmen.
VÄRMEBALANS I ETT RUM MED GOLVVÄRME
För att säkerställa värmebalansen i ett rum med golvvärme definierar vi grunderna för värmeöverföring, dess matematiska formulering, villkoren för termisk komfort och värmeeffektbehovet.
VÄRMEÖVERFÖRING VID GOLVVÄRME
Vid strålningsuppvärmning av ett rum , (bild nedan), avger värmeytan P ett värmeflöde genom strålning, utan förmedling av rumsluften, till rummets omgivande kallare ytor, och det gäller alltid att den effektiva temperaturen här är högre än lufttemperaturen.
Strålningsvärmeytan P är därvid placerad i eller på någon av byggnadsdelarna (i det första fallet är P inbyggd i eller oskiljaktig från byggnadsdelen, i det andra fallet är den fristående), det vill säga taket, väggen eller golvet. Vi talar då om storytig strålningsvärme i tak, vägg eller golv.
Priser på golvvärme, dvs. på konkreta produkter för förberedelser och montering, hittar du på våra sidor.
Använd litteratur:
Dusan Petras: Vattenburen golvvärme
Dusan Petras: Lågtemperaturuppvärmning och förnybara energikällor
PhD. Stefan Papucik, PhD. Radovan Nosek, PhD. Richard Lenhart: Uppvärmning
