Så ställer du in solvärmesystemets regulator för maximal verkningsgrad

Vi håller fortfarande på att förbereda produkter.

Men du kan titta på andra kategorier.

Hur man ställer in solsystemets regulator för maximal verkningsgrad

Ett termiskt solsystem är bara så bra som dess regulator är väl inställd. Du kan ha de bästa platta eller rörformiga vakuumkollektorerna på taket, en kraftfull cirkulationspump och en välisolerad buffert – ändå kommer systemet att fungera med enkligen lägre verkningsgrad om regulatorn inte har rätt inställningar. Från erfarenhet vet jag att de flesta problem med prestandan i solsystem inte kommer från felaktig hårdvara, utan från underuppskattad inställning av styrenheten. I denna artikel går jag igenom inställningen av regulatorn i detalj – från grundprinciperna, via konkreta temperaturvärden och differenser, till avancerade funktioner som många installatörer inte ens utnyttjar.

Om du fortfarande överväger vilken regulator du ska välja till ditt system, rekommenderar jag att du först läser artiklarna Hur man väljer styrenhet till solsystemet och Vilken regulator behöver jag till solfångarna – val baserat på antalet solfångare och buffertar. Denna artikel förutsätter att du redan har regulatorn och pumpen installerad och vill utvinna maximalt ur dem.

Grundprincipen för styrningen – temperaturdifferensen

Alla solregulatorer fungerar enligt principen för differensstyrning. Den har två huvudtemperaturindrag: en givare på kollektorerna (ofta på utflödet från kollektorområdet, ibland direkt på absorbenten) och en givare i bufferten (ofta i den nedre tredjedelen av bufferten, där kall vatten kommer in). Regulatorn startar pumpen när temperaturdifferensen mellan kollektor och buffert når den inställda värdet – den så kallade påslagsdifferensen. Pumpen kör sedan tills differensen sjunker till avslagsdifferensen.

Detta är grunden som alla förstår. Men just i de exakta värdena på dessa differenser och i de ytterligare funktionerna ligger ett stort utrymme för optimering.

Påslags- och avslagsdifferens – vilka värden ska man ställa in

Påslagsdifferensen (ΔT påslag) är temperaturdifferensen vid vilken regulatorn startar cirkulationspumpen. Avslagsdifferensen (ΔT avslag) är differensen vid vilken pumpen stängs av. Rätt inställning av dessa två värden har avgörande betydelse för den totala energibalansen i systemet.

Påslagsdifferens: Många regulatorer är från fabriken inställda till 5–8 °C. I praktiken är optimalt ofta 6–8 °C. Om du ställer in en lägre differens (t.ex. 3–4 °C) kommer pumpen att starta för tidigt – vid en tidpunkt då solfångarna ännu inte är tillräckligt varma och värmeväxning i röret faktiskt "ät upp" den lilla värmevinsten. Resultatet blir paradoxaltvis lägre prestanda och onödigt elslag för pumpens drift.

Avslagsdifferens: Typisk inställning är 2–4 °C. Här är det viktigt att förstå varför man inte bör ställa in samma värde som påslagsdifferensen – man skulle då få en så kallad "fläktnings" (chattering), där pumpen ständigt slås på och av i korta intervall. Minsta skillnad mellan påslags- och avslagsdifferensen bör vara minst 3–4 °C. Om du slår på vid 8 °C, stäng av vid 4 °C.

I praktiken: på en kund med ett trekollektorssystem och en 300-literbuffert hade vi ursprungligen inställt påslagsdifferensen till 4 °C. Systemet startade hundratals gånger per timme vid varje lätt molnigt dag. Efter att vi ställde in till 8 °C (påslag) och 4 °C (avslag) ökade den dagliga värmeutvinningen med mätbara 8–12 %, vilket kunden kände av i buffertens temperatur vid dagens slut.

Maxtemperatur i bufferten (funktionen Tmax buffert)

Alla goda regulatorer har en skyddsfunktion som stänger av pumpen när bufferten når den inställda maxtemperaturen. Detta skyddar bufferten mot överhettning, förebygger oönskad förångning (överhettning av vätskan i bufferten) och skyddar magnesiumanoden.

För en vanlig kombibuffert för varmvatten inställs maxtemperaturen i bufferten till 70–80 °C. Vissa driftsägare ställer in till 60 °C med argumentet att högre temperaturer ökar vattenkalk och degraderar anoden. Andra föredrar 75 °C just för hygienisk säkerhet (Legionella pneumophila dör vid 60 °C efter 32 minuter, vid 70 °C nästan omedelbart). Den mest vanliga kompromissen som jag stöter på hos kunder är inställning till 65–70 °C – tillräckligt med värme, lämplig skydd av buffertens material.

Om du har en buffert med två värmeskyldare (nedre sol, övre panna) eller en så kallad kombibuffert för solstöd till uppvärmning kan maxtemperaturen vara inställd högre – till och med 80–90 °C, eftersom bufferten är dimensionerad för sådana temperaturer och värmet används även till uppvärmning.

Maxtemperatur i solfångaren (funktionen Tmax solfångare – skydd mot stagnation)

En mindre använd, men mycket viktig funktion: maxtemperatur i solfångaren (Tmax solfångare eller "stagnationsskydd"). När bufferten når Tmax buffert och inte har någonstans att överföra värme fortsätter temperaturen att stiga i solfångaren. I platta solfångare kan den nå 180–220 °C, i rörformiga vakuumkollektorer över 250 °C. Denna stagnationstemperatur är mycket skadlig för solvätskan – den degraderas, förlorar korrosionsinhibitorn och i värsta fall bildas ånga i systemet.

Regulatorer med denna funktion tillåter att man ställer in en övre gräns för solfångarens temperatur (t.ex. 130 °C för platta solfångare). När solfångaren når detta värde startar regulatorn pumpen trots att bufferten är full – värmet överförs till bufferten via en bypass eller kylningen sker genom cirkulation. Vissa regulatorer har också en funktion för nattkylning (nattbypass), som vid natten pumpar kall vatten tillbaka från solfångaren, vilket kylar bufferten och frigör kapacitet för nästa dag.

Frysbeskyttning – Tmin-funktion för solfångaren

Denna funktion är kritiskt viktig i Sveriges klimatiska förhållanden, där det inte är ovanligt att temperaturen i mars eller november sjunker under nollgrader. Styrningen övervakar solfångarens temperatur, och när den sjunker under inställd nivå (vanligtvis 3–5 °C) startar pumpen korta impulser eller kontinuerligt för att cirkulera varmvatten från varmvattenberedaren, värma ledningarna och solfångaren och undvika frusning.

Denna funktion är en sekundär säkerhet – den primära är korrekt fyllning av systemet med solvätska med tillräcklig frystbeständighet (minst till −28 °C för svenska förhållanden). Frysbeskyddet i styrningen är en nödsäkerhet i fall koncentrationen av glykolblandningen inte är idealisk. Ställ in Tmin för solfångaren till 3 °C – vid denna nivå är solvätskan fortfarande flytande och pumpen säkerställer cirkulation utan problem.

Inställning av flöde – oförmedlade parameter

Flödet av solvätska genom solfångarna påverkar temperaturgradienten och därmed den totala verkningsgraden i systemet. Vi skiljer på två grundläggande metoder:

High-flow (högt flöde): 40–60 liter per timme per m² solfångare. Vätskan passerar snabbt, lämnar solfångaren relativt kallare (skillnad mellan inlopp och utlopp är endast 5–10 °C), men solfångaren arbetar vid lägre genomsnittstemperatur → lägre förluster till omgivningen → högre verkningsgrad för solfångaren. Passar för plana solfångare, större system.
Low-flow (lågt flöde): 15–25 liter per timme per m² solfångare. Vätskan värms till en större temperaturökning (15–25 °C), och varmvattenberedaren värms stratifierat. Passar för rörbaserade solfångare, mindre hushållssystem med väl stratifierad varmvattenberedare.

För ett konkret exempel: ett system med 4 m² plana solfångare (två-panel system) bör ha ett flöde i intervallet 160–240 l/h vid high-flow eller 60–100 l/h vid low-flow. Flödet inställs mekaniskt på rotametern (flödesmätare) i pumpenheten. För mätning och kontroll av flödet används elektronisk flödesmätare för GH 26, som gör att man kan läsa av flödet direkt på displayen utan att behöva uppskatta på en skala.

Modern styrning tillåter även elektronisk styrning av flödet – pumpen arbetar med varierande varvtal (EC-motor), där styrningen själv justerar flödet beroende på den aktuella irradiancen. En sådan lösning hittar du till exempel i solfångar-pumpstyrning ZPS 18e - 01 ECO, som kombinerar styrning med inbyggd EC-pump med justerbara varvtal – resultatet är mycket jämnare och energisparande drift jämfört med enpåslagspumpar.

Funktion för att öka varmvattenberedarens temperatur (termostatisk funktion – Legionella-skydd)

Många styrningar, inklusive Euroster 813 Solar, innehåller en funktion för periodisk termostatisk uppvärmning av varmvattenberedaren. Det är en så kallad antiläggelära funktion: en gång per vecka (eller enligt inställt intervall) tvingar styrningen varmvattenberedaren att nå minst 60 °C – inte bara i toppen, utan i hela volymen. Den här funktionen samverkar med varmvattenberedarens reservuppvärmning eller med värmepannan.

För korrekt inställning: temperatur för anti-Legionella-uppvärmning bör vara min. 60 °C (idealiskt 65 °C), upprätthållningstid min. 30 minuter, aktiveringsintervall 1× per 7 dagar. Under sommarmånaderna, när solsystemet regelbundet uppvärmer tanken till 65+ °C, utförs denna funktion automatiskt – regulatorn upptäcker detta och startar inte onödigt upphettning.

Inställning av pumpvarv och reglering av pumpens effekt

Klassiska envarviga pumpar (de flesta äldre system) har ingen möjlighet till reglering. Moderna EC-pumpar med varvtalsreglering (3 fasta steg eller kontinuerlig reglering) gör det möjligt att anpassa flödet till aktuella förhållanden. Regulatorer med denna förmåga använder olika strategier:

Fasta varvtal (Stage 1/2/3): Du ställer manuellt in varvtalssteg. Enkel, men oelastisk metod.
Temperaturreglerad varvtalsreglering (PWM): Regulatorn ökar varvtalet linjärt med ökande temperaturdifferens T1−T2. Ju större skillnad, desto högre flöde. Mycket effektiv – pumpen arbetar fullt ut endast när situationen kräver det.
Konstant delta-T-reglering: Regulatorn upprätthåller en konstant temperaturdifferens mellan kolektorinlopp och utlopp genom att justera varvtalen. Idealiskt för optimering av kolektorverkningsgraden.

Solpumpsenhet ZP2-12 ECO är ett exempel på en enhet där cirkulationspumpen är integrerad direkt med hydraulblocket – denna kompakt konstruktion minimerar hydrauliska förluster och förenklar inställning av flödet med hjälp av en integrerad rotameter.

Avancerade funktioner – två vattentankar, bypass, prioritering

Om du har ett system med flera vattentankar eller en kombitank för uppvärmning och TUV, blir regulatorinställningen betydligt mer komplex. Regulatorer för sådana anslutningar måste avgöra vart värmen ska dirigeras vid varje tillfälle.

Strategier för tankfyllning:

Seriefyllning: Först fylls tank 1 (t.ex. TUV) till Tmax, därefter byter regulatorn över till tank 2 (t.ex. uppvärmning) med en 3-vejsventil. Lämpligt när TUV är prioritet.
Parallellfyllning: Båda tankarna upphettas samtidigt. Lämpligt vid tillräcklig effekt från solfångarfältet.
Prioritering enligt temperatur: Regulatorn dirigerar värmen till tanken med lägre temperatur – reagerar snabbare på TUV-behov, men mindre effektivt för ackumulation.

Inställning för tvåtankssystem: Euroster 813 Solar stöder upp till 3 givare och styr en 3-vejsventil – konfigurationen är tillgänglig i menyn „S2 mode". För mer komplexa system (t.ex. 2 solfångarfält + 2 vattentankar + värmepanna) rekommenderar vi högre klassens regulatorer, sådana du finner i artikeln Vilken regulator behöver jag till solfångarna – val enligt antal solfångare och vattentankar.

Inställning av ALEX HX10 och reglering MiniSOL – för mindre system

För mindre familjesystem (1–2 solfångare, en vattentank) är ett idealiskt lösning solfångarpumpsenhet ALEX HX10 för reglering MiniSOL. Denna enhet kombinerar kompakt hydraulik med enkel reglering och är utformad så att grundinställningen kan göras på några minuter. Även om den är enkel har den tillräckligt med parametrar för korrekt funktion: inställning av påslags- och avslagsdifferens, Tmax för vattentanken, fryschsäkerhet och antilégionellafunktion.

Vid inställning av ALEX HX10 gäller samma procedur som för universella regulatorer – först rekommenderar jag standardvärden (ΔT påslag 8 °C, ΔT avslag 4 °C, Tmax för vattentanken 70 °C), observera systemet under de första veckorna och gör gärna finjusteringar beroende på resultat.

Kalibrering av givare – grunden för korrekt reglering

Temperaturgivare (NTC eller Pt1000) kan ha en tillverkningsavvikelse på ±1–2 °C, efter flera års drift kan det också uppstå en förskjutning av värden p.g.a. oxidation av kontakter eller mekanisk skada. Därför är kalibrering av givare en viktig, men ofta förbiseende del av inställningen.

Kalibreringsproceduren är enkel: mät den verkliga temperaturen vid givarens plats med en kalibrerad termometer och jämför med det värde som regulatorn visar. Skillnaden anges som en givarkorrektion (offset). De flesta regulatorer tillåter offset inom intervallet ±5 till ±10 °C i steg om 0,5 °C.

Vanligaste problemet från praktiken: givare T1 på solfångaren är svagt tryckt mot absorberen eller dåligt isolerad från omgivande luft. Resultatet blir att regulatorn visar en lägre temperatur än den verkliga, pumpen startar för sent och dagens värmevinst blir lägre. Korrekt placering av givaren – i ett skyddshus direkt mot absorberen, väl termiskt isolerad från omgivande luft – är en grundläggande förutsättning för exakt reglering.

Steg-för-steg-guide för första drifttagandet

Efter installation och fyllning av solcirkulationen med vätska ska du ställa in styrenheten enligt följande:

Kontrollera sensorernas placering. T1 måste vara på utflödet från solfångaren (eller direkt på absorbern), T2 i den nedre tredjedelen av värmeväxlingsberedaren. Kontrollera kontaktens säkerhet.
Slå på styrenheten och kontrollera temperaturerna som visas. Om systemet är kallt (morgonkväll före solen) bör T1 och T2 vara nära varandra. Ett tydligt skillnad (mer än 10 °C utan sol) tyder på sensorfel eller kontaktproblem.
Ställ in grundparametrar: ΔT-aktiv = 8 °C, ΔT-inaktiv = 4 °C, Tmax för värmeväxlingsberedaren = 70 °C, Tmin för solfångaren (fruskydd) = 3 °C.
Ställ in flödet på rotametern enligt systemets effekt (40–50 l/h per m² vid high-flow).
Kör pumpen manuellt (testläge) och kontrollera att vätskan flödar, att rotametern visar rätt flöde och att det inte syns luftbubblor i inspektionsskålen.
Avluftning av systemet: Låt pumpen köra 15–30 minuter i manuellt läge och observera om flödet visar pulser (tecken på luftbubblor). Om det gör det, öppna avluftningsventilen på pumpenhetens enhet.
Växla till automatiskt läge och övervaka systemets beteende under första soliga dagen.
Efter 2–3 veckor kontrollera loggarna (om styrenheten har loggfunktion) eller anteckna värmeväxlingsberedarens temperatur morgonkväll och kväll. Enligt detta kan du finjustera parametrarna.

För mer information om installationen av pumpenheten, se artikeln Installation av solpumpenhet steg för steg.

Vanliga fel vid inställning och deras uttryck

Baserat på erfarenhet har jag sammanställt en lista över de vanligaste inställningsfel jag stöter på vid servicebesök:

För låg aktiveringsdifferens (2–3 °C): Pumpen startar för tidigt, vid molnigt väder, och pumpar trots att värmeväxlingsberedaren är varmare än solfångaren. Vätskan från värmeväxlingsberedaren överför värme tillbaka till solfångaren. Detta visar sig i att värmeväxlingsberedaren inte når tillräcklig temperatur kvällen.
Temperatursensor T2 i övre delen av värmeväxlingsberedaren: Styrenheten tror att värmeväxlingsberedaren är varm, även om den nedre (solara) delen är kall. Pumpen startar för sent eller inte alls.
Försummad fruskydd: I de svenska mellansäsongerna (vår, höst) kan solfångaren frysa även vid normala förhållanden. Solvätska utan tillräckligt glykolinnehåll + inaktivt fruskydd = dyra reparationer.
Tmax för värmeväxlingsberedaren inställd för högt (95+ °C): Värmeväxlingsberedaren överhettas, solvätskan börjar stagnera och ångbubblor bildas i systemet. Pumpen försöker pumpa igenom ångan → bullrig drift, pumpslit.
Flöde inställt för lågt: Vätskan överhettas redan i solfångaren, temperaturen vid utflödet är 95+ °C vid normalt solläge → stagnation, nedbrytning av glykolblandningen.
Glömd kalibrering av sensorer efter vinterservice: Efter byte av sensorer eller koppling av kontakten är det nödvändigt att kontrollera sensorernas offset igen.

För en mer detaljerad översikt över fel och deras diagnostik, se artikeln Vanliga fel i solstyrenheter och pumpenheter.

Övervakning och bedömning av systemets prestanda

Ett korrekt inställt system bör i klimatet i Bratislava (referensplats SK) producera cirka 350–450 kWh/m²/år i nyttig värme vid plana solfångare. För vakuumrör är det 450–600 kWh/m²/år. Om ditt system ligger tydligt under dessa värden kan problemet bero på inställningar, tillståndet hos solfångarna, tillståndet hos solvätskan eller en kombination av flera faktorer.

Styrenheter med funktion för beräkning av värmeproduktion (mäter flöde × temperaturdifferens och räknar ut kWh) kan visa dessa data direkt. För exakt flödesmätning i systemet används elektronisk flödesmätare för GH 26 – i kombination med temperatursensorer kan den också beräkna den faktiska värmeproduktionen i realtid.

Goda van: en gång per månad anteckna värmeväxlingsberedarens temperatur morgonkväll (innan solen) och värmeväxlingsberedarens temperatur kvällen (efter solnedgången) vid en klar solig dag. Temperaturdifferens × volym i värmeväxlingsberedaren × vattens specifika värmekapacitet (4 186 J/kg·K) = grova energin som samlats in under dagen. Om detta tal börjar minska är det dags att kontrollera systemet.

Säsongbunden optimering av inställningar

En idealisk styrenhet bör ha något annorlunda inställningar under sommaren och vintern/mellansäsongen. Specifikt:

Sommar: Höj Tmax för värmeväxlingsberedaren till 75–80 °C (om värmeväxlingsberedaren tillåter det), aktivera nattkylning/bypass, kontrollera tillståndet hos solvätskan – sommaren är den tiden med störst belastning på vätskan.
Vår/höst: Sänk Tmax för värmeväxlingsberedaren till 65–70 °C, aktivera fruskyddet (Tmin för solfångaren = 3 °C), kontrollera glykolblandningens koncentration före vintern (minst −28 °C).
Vinter (om systemet fortfarande är i drift): Höj aktiveringsdifferensen till 10–12 °C – vinterns värmeförluster i ledningarna är högre och korta pumpstartar skulle vara förlorade. Fruskyddet måste vara aktivt.

Vanliga frågor (FAQ)

Vilken aktiveringsdifferens ska jag ställa in på solstyrenheten för ett typiskt bostadshus?

För de flesta bostadssystem med 2–4 solfångare och en värmeväxlingsberedare gäller den beprövade inställningen av aktiveringsdifferensen 6–8 °C och inaktiv differens 3–4 °C. Lägre värden på aktiveringsdifferensen (3–4 °C) är endast lämpliga för system med mycket korta ledningar (t.ex. solfångare direkt ovanför värmeväxlingsberedaren), där ledningsförlusterna är minimala. I de flesta fall ger en lägre aktiveringsdifferens ingen ekonomisk vinst och minskar den totala årsproduktionen.

Varför värmer min värmeväxlingsberedare inte över 50 °C under sommaren, trots att solen lyser hela dagen?

Den vanligaste orsaken är en för hög Tmax-inställning för värmeväxlingsberedaren i styrenheten (t.ex. 90 °C) vid samtidigt låg faktisk temperatur i värmeväxlingsberedaren – detta i sig är inget problem. Men om värmeväxlingsberedaren ändå stagnerar vid 50 °C, kontrollera sensorplaceringen för T2 – om den är i övre delen av värmeväxlingsberedaren tror styrenheten att den är varm, även om den nedre solzonen är kall. Flytta T2-sensorn till den nedre tredjedelen av värmeväxlingsberedaren. En annan orsak kan vara otillräckligt flöde (rotametern visar för lågt värde) eller luft i systemet.

Är det normalt att styrenheten startar pumpen kort efter solnedgången?

Ja, det är normalt beteende – det kallas för att kyla av absorbern. Efter solnedgången avger solfångaren snabbt sin lagrade värme – om den fortfarande är varmare än värmeväxlingsberedaren med mer än aktiveringsdifferensen, körs pumpen och samlar in restvärmen. Detta är önskvärt och ökar den dagliga produktionen. Pumpen bör stanna inom 30–60 minuter efter solnedgången. Om den körs hela natten är problemet hos sensorerna eller inställningarna av differenserna.

Hur kan jag kontrollera att min solvätska fortfarande är i bra skick?

Grundkontroll: ta en provpipa av vätskan och mät pH med papperstest – en korrekt solvätska med propylenglykol bör ha pH 7,5–9. Om pH är under 7 är vätskan sur och nedbryt – den verkar aggressivt mot metall och gummi i systemet och måste bytas ut. Kontrollera också glykolblandningens koncentration med refraktometer – värdet bör motsvara minst −28 °C fruskydd. Vätskan bör bytas var femte till åttonde året vid normal drift. Mer om service i artikeln Underhåll och service av solpumpenhet.

Styrenheten visar felet "kortslutning sensor" eller "avbrutet sensor" – vad betyder det?

Felet "kortslutning sensor" betyder ofta att NTC-sensorns motstånd sjunkit under minimum – orsaken kan vara skadad isolering på kabeln, fukt i anslutningen eller skadad sensor. Felet "avbrutet sensor" signalerar istället att kretsen är avbruten – kabeln är trasig, anslutningen har lossnat eller sensorn är förstörd. I båda fallen stänger styrenheten av pumpen (säkerhetsläge), vilket är korrekt. Kontrollera anslutningarna, mät sensorns motstånd vid rumstemperatur (NTC 10k bör ha ~10 kΩ vid 25 °C, Pt1000 ~1000 Ω vid 0 °C) och jämför med tillverkarens tabell. Mer om sensorer i artikeln Vanliga fel i solstyrenheter och pumpenheter.

Återfår det sig att köpa styrning med datalogger och Wi-Fiövervakning?

För den vanliga hemmabyggaran är det mer en bekväm funktion än en nödvändighet. Men ur långsiktig synvinkel: styrningar med temperatur- och prestationshistorik gör att du kan upptäcka problem (prestationsminskning, instabil drift) långt tidigare än om du gör det manuellt. Om du har ett större system (5+ solfångare), en vattenvärmare över 500 liter eller ett kombinerat system för TUV och uppvärmning, så är dataloggern definitivt värd sin kostnad – den gör att du kan optimera inställningarna utifrån riktiga data, inte gissningar. För mindre system räcker en grundläggande styrning med bra inställningar.

Sammanfattning – en väl inställd styrning ger flera gånger så mycket värde

Att korrekt inställa styrningen i ett soluppvärmningssystem är inte något man gör en gång – det är en process som kräver lite uppmärksamhet och vilja att finjustera parametrarna efter de verkliga resultaten under det första året i drift. Enligt min erfarenhet så fungerar de flesta system med "fabriksinställningar" eller "installatörsinställningar", som är säkra men inte optimala. En finjustering av tändningsdifferensen, korrekt placering av T2-sensorn, inställning av flödet och aktivering av avancerade funktioner kan öka den årliga uppvärmningsmängden med 10–20 % utan några hårdvaruändringar.

För att välja rätt styrning och pumpenhet, kolla in den omfattande översikten som finns tillgänglig i kategorin styrcentraler – där hittar du lösningar för enkla familjekunder som för komplexa flerkretsar med uppvärmningsstöd. Om du tvekar kring vilken typ av styrning som passar just ditt system, rekommenderar jag att du läser artikeln Skilnad mellan solpump och separat styrning – den förklarar när det är fördelaktigt att välja en kompakt pumpenhet med inbyggd styrning och när en separat styrning med extern pump är bättre.

Har du frågor kring detta ämne?

Kan du inte bestämma dig eller har du en specifik situation i din bostad? Skriv till oss – vi hjälper gärna till.