Vanliga frågor om värmekablar

Resistansvärmningskablar tillhör de produkter där kunden ofta först förstår sin funktion efter den andra eller tredje frågan till säljaren. På papper ser principen enkel ut – elströmmen passerar genom en resistiv ledare, som värms upp, värmen överförs till golvet, röret eller takfoten. I praktiken skiljer sig lösningarna beroende på ändamål (golvuppvärmning, takfrostskydd, fryskontroll av rör), beroende på effekt per meter eller kvadratmeter, beroende på styrningssätt och beroende på om kabeln ska bäddas i betong, läggas fritt eller under takbeläggningen. I denna artikel har vi samlat frågor som kunder ställt ofta under den senaste tiden – via telefon, chatt och direkt i butiken – och svarar praktiskt, med konkreta siffror och utan onödigt säljfluff. Där det passar, lägger vi även till en konkret produkt från vår sortiment, som används vanligt i den aktuella situationen.

Hur resistansvärmningskabeln egentligen fungerar

Resistansvärmningskabeln är i grunden en lång elektrisk ledare med ökad elektrisk resistans, som är utformad så att den värms jämnt upp längs hela sin längd när ström passerar. Till skillnad från en vanlig elektrisk kabel, där resistansen avsiktligt minimeras (för att energin inte ska förloras i värme, utan ska komma dit den ska), är resistansen här avsiktligt utformad. Kabelns kärna består vanligtvis av en resistiv legeringsdraht, runt den finns värmetålig isolering (oftast fluoropolymer eller nätverkad polyeten beroende på tillämpningen), därefter skärmning (metalltråd eller folie med jordledare) och yttre mantel mot fukt, UV-strålning eller mekanisk skada – beroende på om det är en kabel till betong, tak eller rör.

Det finns i princip två tekniska typer: resistansvärmningskablar med konstant effekt per meter (vanligast för golvuppvärmning och takfrostskydd) och självstyrande kablar, som ändrar sin resistans och därmed sin effekt beroende på omgivningstemperaturen – där det är varmare minskar kabeln själv effekten, där det är kallare ökar den. Självstyrande kablar används främst vid fryskontroll av rör, eftersom de kan korsa och överlappa varandra utan risk för överhettning, vilket inte går att göra med konstanta kablar.

Följande schema förenklar hur elektrisk energi omvandlas till värme som ska uppvärma eller skydda ett område:

Elströmmen som passerar genom den resistiva kärnan i kabeln stöter på den avsiktliga resistansen i materialet, vilket enligt grundläggande fysiklagar direkt omvandlar en del av den elektriska energin till värme (Joule-effekten). Denna värme överförs genom isoleringen och yttre manteln till omgivningen – vid golvuppvärmning till undergolvet och därefter till rummet, vid takfrostskydd direkt till snön eller isen på ytan. Verkningsgraden för denna omvandling är praktiskt taget 100 % – all den inkomna elektriska energin omvandlas till värme, ingen går förlorad i andra energiformer som vid vissa andra uppvärmningstekniker.

Har du en fråga kring denna teman?

Vill du inte bestämma dig eller har du en specifik situation i din bostad? Skriv till oss – vi hjälper gärna.