Infästning av solfångare – lutande tak, platt tak, fasad

En solfångare är bara så bra som dess montering. Du kan köpa den bästa platta eller vakuumfångaren på marknaden, men om konstruktionen som håller den på taket, fasaden eller marken inte stämmer överens med takets typ, lutning, orientering och vind- och snöbelastning i området, så kommer det att sluta med problem – från minskad prestanda via läckage i taket till att solfångaren lossnar i stark vind. Därför ägnas lika stor uppmärksamhet åt monteringen av solfångarna som till själva solfångaren, även om det bara är en "enkel" installationsdel, om vilken det nästan aldrig sägs något i marknadsföringsmaterial.

Översikt över tre grundläggande sätt att montera solfångare.

I denna artikel tittar vi på tre vanliga situationer som ofta uppstår vid installation av en solvärmeinstallation för uppvärmning av vatten: ett skräddertak med olika takmaterial, ett plant tak med justerbar lutning och till sist en fasad eller en tom markplats, där solfångarna placeras när taket av någon anledning inte passar. Vi förklarar varför konstruktionen måste passa exakt till dimensionerna på den specifika solfångaren, vilken lutning som är optimal och varför man nästan alltid väljer minst 15° vid plana takytor, samt hur monteringen hänger ihop med resten av solvärmeanläggningen – från rörledningen via pumpenheten till styrningen och fyllning av systemet.

Till att börja med påminner vi om kontexten: solvärmesystem för uppvärmning av vatten (värmevattensolinstallation) består av solfångare på taket, som värmer värmebäraren (en blandning av vatten och frostskyddsmedel), en solvärmeberedare med värmesken, en pumpenhet och en styrenhet. Systemet kompletterar, men ersätter inte huvudvärmekällan – värmepanna eller värmepump – och täcker främst uppvärmning av varmvatten just under sommaren. Montering av solfångarna är den första fysiska steget, som allt annat hänger ihop med, därför ägnas den en egen, detaljerad artikel.

Varför är monteringen av solfångarna avgörande för prestanda och säkerhet

Monteringen av solfångarna utför egentligen två uppgifter samtidigt, och båda är lika viktiga. Den första är ren mekanisk säkerhet – solfångaren med ram och glasplatta väger tillsammans med innehållet flera kilo och utsätts för vind, snö, regn och temperatursvängningar hela året, ofta i flera decennier. Konstruktionen måste hålla den säkert i varje väderförhållande som kan förekomma i området, inklusive vindstöten under stormar eller belastning av blöt snö. Den andra uppgiften är att säkerställa optimal lutning och orientering av solfångaren mot solen, eftersom just vinkeln för solens infallande strålar avgör hur mycket energi solfångaren faktiskt producerar under året.

Därför fastsätts solfångarna med specialiserade installationskonstruktioner beroende på takets typ – ett skräddertak med olika takmaterial (tägelskiva, plåt, tegel), ett plant tak med justerbar lutning (ofta 15° eller mer för självrensning av regn), eller en fasad eller mark. Det viktiga är att konstruktionen måste stämma exakt överens med dimensionerna på den specifika solfångaren – en universell konstruktion "för allt" finns inte i praktiken, eftersom avståndet mellan fästen, längden på profilerna och sättet att fastsätta varierar beroende på tillverkare och modell. Därför anges vid beställning av konstruktionen alltid den exakta typen och storleken på solfångaren, som konstruktionen ska passa till.

Felval eller felmontering av konstruktionen visar sig i praktiken på flera sätt: solfångaren kan ha fel lutning och därmed lägre årsprestanda, det kan uppstå mekanisk belastning av ramen (vilket förkortar dess livslängd), vid övergångar genom taket kan det läcka, och i värsta fall kan konstruktionen tillsammans med solfångaren lossna vid extrema vindar. Därför rekommenderar vi att installationen lämnas åt en firma med erfarenhet av just solvärmeanläggningar, inte bara generell bygg- eller svetsarverksamhet – detaljer som fastsättning i bjälkar, tätning av övergångar och statisk beräkning av vindbelastning kräver specifik kunskap.

Montering på skräddertak: tägelskiva, plåt, tegel

Skräddertak är i Sverige det vanligaste stället för installation av solfångare, och det är enkelt för att de flesta bostadshus har ett skräddertak med god orientering mot söder eller sydväst. Principen för montering på skräddertak är i allmänhet liknande som vid fotovoltaiska paneler: en takhake eller fastsättningsdel fastsätts i bjälkarna (bärande delar i taket), går genom taket utåt, och på dessa hakar fastsätts installationsprofiler (spår), och till sist fastsätts ramen av solfångaren. Antalet hakar och deras placering beror på storleken och vikten av solfångaren samt den förväntade snö- och vindbelastningen i området.

Takets material påverkar avgörande hur hakarna kommer ut genom taket och hur de tätas:

• Tägelskiva – den vanligaste situationen. Används takhakar som exakt passar till profilen av den specifika tägelskivan (det finns olika varianter för olika typer av tägelskivor), som hängs på laten eller skruvas direkt in i bjälkarna, där tägelskivan i hakets område lätt modifieras eller används en specialiserad övergångstägel. Fördelen med tägelskiva är att själva hakövergången är ganska enkel att tätas, eftersom tägelskivan redan i princip räknar med täring av sprickorna.
• Plåt (falsad plåt, trapetsplåt, tägelsplåt) – här används ofta specialiserade fastsättningsdelar som är avsedda just för den specifika plåttypen, ofta med gummiläggning eller silikon och övergång genom falsen eller fältet på plåten, där det är lättast att tätas. Vid plåt är det viktigt att fastsättningsdelen inte stör avrinningen av regn längs plåtens vågor och att man undviker elektrokemisk korrosion vid kontakt mellan olika metaller.
• Tegel (tegelstägel) – små, tätt lägda tägelskivor kräver sin egen typ av hak, anpassad till den mindre storleken och tätare avståndet mellan latarna, liknande som vid vanlig tägelskiva, men med finare dimensioner.

Efter att hängarna är monterade fästs installationsprofiler (ofta aluminium, korrosionsbeständiga) till dem, vilket skapar en yta där solfångaren läggs och mekaniskt fastspänns med klemmar som exakt passar ramen på den aktuella solfångaren. På lutande tak används ofta själva takets lutning – solfångaren kopierar takets lutning, vilket minskar konstruktionens aerodynamiska belastning (vinden "fångar" inte solfångaren som står vinkelrätt mot taket, utan glider över dess yta, precis som över resten av taket). Om takets lutning inte är optimal för solfångning (till exempel mycket platt lutning eller fel orientering) finns det även konstruktioner som lutar solfångaren något mer i en bättre vinkel, men detta ökar vindbelastningen och kräver noggranna statiska beräkningar.

Bifästning på platt tak: justerbar lutning och självrensning

På platt tak kopierar solfångaren inte någon existerande lutning – taket är horisontellt eller har bara en minimal lutning för avlopp – därför används alltid en separat bärverk som lutar solfångaren till den nödvändiga vinkeln. Här kan till exempel fästningsset för solfångare på platt tak med lutning 15° vara aktuellt, vilket är konstruerat exakt för solfångartypen KS 2100F med ytan 1,82 m² – även här gäller det att konstruktionens dimensioner måste passa den specifika typen och storleken på solfångaren, det är inte ett universellt tillbehör.

Jämförelse av typisk lutning på solfångare vid olika installationsmetoder.

Lutningen 15° väljs på platta tak som praktiskt minimum, och det finns två anledningar till det. Den första är självrenskande effekten – regn måste ha tillräcklig lutning för att tvätta bort damm, pollen och smuts från ytan på takets glas utan att manuellt rengöring behövs; vid för platt placering (nära 0°) håller smutsen kvar på glaset, vilket med tiden synligt minskar solfångarens prestanda. Den andra anledningen är avlopp av regnvatten från själva taket under konstruktionen – en solfångare som är nästan horisontell kan behålla vatten vid kontaktområdet med konstruktionen och snabbt skada takets beläggning eller vattentäthet. En högre lutning (till exempel 30° till 45°) väljs när statiken tillåter det och projektören vill närma årets solfångning till värdena som är typiska för ett lutande tak med optimal orientering.

Equally important is the question of how the structure on the flat roof is anchored, since there is no truss to which it can be directly screwed. In practice, two basic approaches are used:

• Anknytning direkt till bärverket i taket – ett genomborrande görs genom takets yta och vattentäthet, bärverket fastspänns i betonggolv eller en annan bärverkslager, och genomborrandet täts noggrant, ofta dubbelt, med lämplig packning eller tätning som är kompatibel med den aktuella vattentätheten. Denna metod är mekaniskt mest tillförlitlig, men inblandning i den kontinuerliga vattentäthetslager kräver professionell arbete, idealiskt med deltagande av takets utförare, för att bevara garantin på takets yta.
• Belastad (ballast) konstruktion utan genomborrande – konstruktionen ansluts inte genom taket, utan är tillräckligt tung eller belastad med extra vikter (till exempel betongplattor eller containrar med sten), så att dess egen vikt motverkar lyft och förskjutning orsakad av vinden. Fördelen är att man inte behöver skada takets vattentäthet, nackdelen är att den totala vikten på taket, som husets bärverk måste stödja, ökar, och att det är nödvändigt att exakt beräkna den nödvändiga belastningen beroende på vindområdet och byggnadens höjd.

Väljan mellan de båda tillvägagångssätten beror på takets typ, dess bärverk, vindområdet och om det är möjligt att skada den befintliga vattentätheten utan risk. I båda fallen gäller det att orienteringen av solfångarremsen på platt tak väljs så att de inte skuggar varandra – avståndet mellan remsorna måste beakta solens höjd över horisonten även i vintern, när solen är lägst, annars skulle den bakre remsan ligga i skuggan av den främre remsan under större delen av vintern.

Bifästning på fasad eller mark

Varje hus har inte ett tak som är lämpligt för installation av solfångare – ibland saknas tillräckligt stor yta med rätt orientering, ibland är taket redan fullt med fotovoltaiska paneler, eller ägaren vill inte ha ytterligare belastning på taket av estetiska eller statiska skäl. I sådana fall övervägs installation på fasaden eller på en separat konstruktion på marken (eller på en terrass, pergola eller separat tak).

Installation på fasaden har sina egna specifikationer. Solfångaren är i detta fall orienterad nästan lodrätt (nära 90° från horisontell yta), vilket är mindre fördelaktigt för årsförsörjning jämfört med optimal lutning runt 30-45° typisk för tak, men har sina fördelar: vintern, när solen är lågt över horisonten, träffar ljuset den lodräta fasaden under en mer gynnsam vinkel än en platt tak, så att det lodräta placeringen delvis kompenserar den lägre totala årsförsörjningen med bättre prestanda just under vintermånaderna, när hushåll behöver mest energi. Konstruktionen handlar om att ansluta till murverket eller bärverksväggen med anslutningsdelar med tillräcklig bärverk, med genomborrande av rör genom väggen precis under eller intill solfångaren, vilket förkortar ledningen till tekniska rummet.

Installation på marken eller en separat konstruktion (till exempel ett villa med lutande tak orienterat fel mot norr, men med tillräckligt stort tomtområde mot söder) löses liknande som på platt tak – en separat stång med justerbar lutning, fastspänningen antingen till betongplattor grävd i marken eller belastad med vikt. Fördelen är enkel tillgång vid installation och service och möjligheten att välja idealisk lutning och orientering oavsett takets form. Nackdelen är en längre ledning av rör mellan solfångaren och tekniska rummet (fler värmebortslappar längs ledningen och högre kostnader för ledning) och behovet av att skydda konstruktionens nedre del och rörsledning från mekanisk skada, till exempel vid gräsklippning eller rörelse av maskiner på tomten.

I alla tre fallen (lutande tak, platt tak, fasad/mark) är det gemensamma att anslutningssystemet utformas för en specifik typ och antal solfångare, en specifik lokalitet (vind- och snöområde enligt gällande normer) och en specifik installationsmetod till bärverket i byggnaden. Du kan även rådfråga om val av rätt konstruktion direkt via detaljerad guide installation av solfångarsystem – steg för steg, där bifästning av solfångare är en av de första stegen i genomförandet.

Hur fästet skiljer sig mellan platta och vakuumkollektorer

Skillnaden i kollektorform kräver också olika fästlösningar.

Väljan mellan platt och vakuumkollektor (rörkollektor) påverkar direkt konstruktionen av fästet, eftersom de olika typerna har olika form, vikt och lastfördelning. Platt kollektor har en absorberande yta täckt med glas i en isolerad ram – det är en kompakt, stängd "låda" som liknar ett stort fönster, som fästs runt hela ramen, precis som en fotovoltaisk panel. De är billigare, mekaniskt robustare (t.ex. mot regn) och räcker ofta för uppvärmning av varmvatten i våra klimatiska förhållanden, vilket gör dem till den vanligaste lösningen för villa – det finns flest beprövade, standardiserade installationsset för dem, inklusive det redan nämnda setet för plan tak med lutning upp till 15°.

Vakuumkollektorerna har en högre verkningsgrad särskilt vid låga yttre temperaturer och lägre solintensitet, men är dyrare och mer spröda – de består av en rad enskilda glasrör fästa i en gemensam samlingsledning (kollektorhuvud). Från fästsynpunkt innebär detta att bärverket främst håller samlingshuvudet och ramen, i vilken rören är infogade, och i många fall kan enskilda rör tas ut och sättas in vid installation eller vid byte utan att hela konstruktionen behöver demonteras. Det är en praktisk fördel vid service (ett skadat rör kan bytas utan att fästet behöver påverkas), men å andra sidan är hela konstruktionen hos vakuumkollektorerna i regel något krävande när det gäller exakt balans och fästning p.g.a. en annan viktfordelning jämfört med plattkollektor. Mer detaljerade skillnader mellan typerna, inklusive rekommendationer om när det är värt att investera i den dyrare vakuumlösningen, hittar du i artikeln platta mot vakuumkollektorer.

Koppling mellan konstruktionen och rörledningen

Fästet av kollektorn är inte ett enskilt, isolerat steg – det hänger direkt ihop med hur värmebäraren leder in och ut från kollektorn. Ledningen mellan kollektor och teknikrum kan gå antingen via traditionella koppar- eller rostfria rör eller via förisolerad flexrör 2 i 1 (försörjning och retur i en flexibel, förisolerad mantel) – den minskar installationsdagen, eftersom den inte behöver ytterligare isolering på taket eller i kabelgången. Särskilt vid installation på tak är denna tidsbesparing märkbar, eftersom arbete i höjd alltid är långsammare och mer komplicerat än arbete på marknivå eller i teknikrummet.

Rörledningens väg från kollektorn måste planeras redan vid fästets konstruktion – konstruktionen bör tillåta att rören leder utan onödiga skarpa böjer direkt vid kollektorn och skydda rören mot mekanisk skada (t.ex. från att skrapa mot kant av tak eller konstruktion vid vind). Vid lutande tak leder rören ofta längs lat eller bjälke till ett gemensamt genomföringstak, vid plan tak leder rören längs takets yta till genomföringstak eller kabelgång, och vid fasadmontering är vägen kortast, eftersom teknikrummet ofta ligger direkt bakom väggen, där kollektorn är fäst.

Ett konkret lösningsexempel kan du se t.ex. på solrör 2 i 1, 10 m – förisolerat dubbelsystem, som levereras i rulle och enkelt läggs intill kollektorans konstruktion till genomföringstaket. Där man istället väljer traditionell lösning med enskilda rör, används ofta rostfria rör, vinkelflex – flexibla rostfria rör motståndskraftiga mot höga temperaturer, som värmebäraren i solkollektor ofta når, särskilt under sommarmånaderna vid hög solbelastning och låg värmevattenanvändning. Mer om val och installation av ledningar hittar du i artikeln solrör och rostfria vinkelflexer – hur de fungerar.

Vad som kommer efter installationen av konstruktionen: vattentank, pumpenhet och styrning

Fästet av kollektorn är bara första steget i fysisk realisering – för att systemet ska fungera måste det kopplas till tre andra komponenter. Den första är solvattentanken, som jämfört med en vanlig varmvattenberedare har minst en värmeväxling kopplad till solcirkulationen (ofta en andra värmeväxling för uppvärmning med värmepanna) – vatten uppvärms indirekt, solvätskan cirkulerar i ett separat stängt system och kommer inte i kontakt med vatten. Vilken typ och storlek på tank som passar ditt hus hittar du i artikeln vilken solvattentank behöver jag.

Den andra komponenten är pumpgruppen, som innehåller pumpen, stängningsventiler, temperaturmätare eller manometer och säkerhetsventilen – i en kompakt enhet förenklar detta installationen och servicearbetet. Därför monteras pumpgruppen oftast direkt i teknikrummet vid värmeberedaren, inte vid solfångaren på taket, där endast röret leder. Ett exempel är solfångar pumpgrupp ZP2-12 ECO – komplett pumpgrupp (cirkulationspump, ventiler, manometer, säkerhetsventil) för cirkulation av solvätskan mellan solfångaren och värmeberedaren.

Den tredje komponenten är styrenheten (solfångarstyrenhet), som jämför temperaturen på solfångaren och i värmeberedaren med hjälp av givare – när solfångaren är varmare än värmeberedaren med inställd differens, slås cirkulationspumpen för solgruppen på. En av givarna placeras direkt på solfångaren eller i dess närliggande, vilket är ytterligare en anledning till att kabeldragning för givaren redan vid planeringen av solfångarnas montering beaktas – längs samma väg som ledningen för solvätskan. Ett exempel på styrenhet är Euroster 813 Solar, som används för att styra pumpen enligt temperaturdifferensen mellan solfångaren och värmeberedaren. Mer om val och inställning av styrning och pumpgrupper läser du i artikeln styrenheter och pumpgrupper för solfångarsystem.

Solfångarsystemet kompletterar huvudvärmeväxeln – värmepanna eller värmepump – särskilt vid uppvärmning av varmvatten under sommarmånaderna. Hur exakt soluppvärmningen samverkar med pannan under året och när uppvärmningen aktiveras automatiskt, förklarar vi i artikeln solförvärmning som komplement till panna.

Fyllning, avluftning och expansionskärl efter installation

När montering av solfångaren, anslutning av rörledning och anslutning till värmeberedaren och pumpgruppen är färdig, kommer den sista stegen – fyllning och avluftning av solcirkulationen. Solcirkulationen är ett sluten, trycksystem med sitt eget expansionskärl, som kompenserar för vätskans volymsutvidgning vid höga temperaturer – under sommaren kan temperaturen på vätskan i solfångaren nå höga nivåer, särskilt om värme från solfångaren inte kan överföras någonstans (till exempel när värmeberedaren redan är fullt uppvärmd), och utan tillräckligt dimensionerat expansionskärl skulle trycket i cirkulationen kunna öka farligt.

Cirkulationen fylls och avluftas manuellt eller elektriskt med fyllningspump via fyllningsventiler, precis som i uppvärmningscirkulationen – vätskan pumpas in i systemet mot solfångaren, samtidigt som luften trycks ut genom avluftningsventiler, som ofta är placerade i den högsta punkten i cirkulationen, alltså direkt vid eller precis under solfångaren. Därför är det viktigt att monteringskonstruktionen tillåter säker och bekväm tillgång till avluftningsventilen vid första fyllningen, men också vid eventuell efterfyllning av systemet efter flera års drift – om solfångaren är monterad så att man endast kan nå ventilen med farlig akrobatik på takets kant, blir det mycket besvärande för vanlig service.

En noggrann avluftning är viktig även därför att en luftbobla som fångas i den högsta punkten av cirkulationen (alltså just vid solfångaren) kan hindra flödet av vätskan och lokalt orsaka överhettning av vätskan i den punkten. Efter första fyllningen och avluftningen startas systemet och styrenheten tar över automatisk drift – den slår på och av pumpen enligt temperaturdifferensen mellan solfångaren och värmeberedaren utan ytterligare insats från användaren, förutom en regelbunden årskontroll av trycket, tillståndet hos frostskyddsmedlet och tätningen av anslutningarna. Vanliga fel och serviceåtgärder, inklusive periodisk efterfyllning och tryckkontroll, beskriver vi i detalj i artikeln service, fyllning och vanliga fel i solfångarsystem.

Reella exempel från verkligheten

Monteringsprocessen från montering av solfångaren till start av cirkulationen i ett verkligt exempel.

En villa med sluttak täckt med bränt tegel. Det är en fristående villa med sadeltak med en lutning på cirka 38°, med söroriktning på en takyta utan skuggande hinder (skorsten eller takvindor påverkar inte den yta som övervägts för solfångare). På taket är två plana solfångare monterade bredvid varandra, fastsatta med takhakar anpassade till den specifika typen av bränt tegel, hängande direkt på lattan och fästade med skruvar i takbjälkarna. Monteringsprofilerna som kopplar ihop hakarna skapade en yta som speglar takets lutning, så att solfångarna inte stick ut mer i vinden än nödvändigt. Ledningen till teknikrummet i källaren löstes med förisolerad flexrör 2v1, som gick längs konstruktionen till ett gemensamt övergångsställe genom taket nära gavelväggen, från vilket den fortsatte nerför fasaden till teknikrummet. Därför behövdes ingen extra isolering av röret direkt på taket, vilket vid arbete i höjd alltid medför risker och tidsförlust. Övergångsstället genom taket tätnades med en specialmanschett kompatibel med den specifika typen av tegel, med dubbel täckning av omgivande tegelstenar för säkerhet mot läckage. Systemet anslutits till en solvärmeberedare med två värmesken (en för sol och en för panna), pumpgruppen och styrenheten som jämför temperaturen på solfångaren och värmeberedaren. Efter första fyllningen och avluftningen av cirkulationen (avluftningsventilen var placerad precis under takets högsta punkt, tillgänglig från en trappa utan att behöva gå på taket) tog systemet över automatisk drift och täcker under sommaren större delen av varmvattensbehovet utan behov av uppvärmning från panna.

Familjebostäder med plan tak (bungalov). Den andra typiska situationen är en enplans familjebostad med plan tak och klassisk konstruktion (bärande betonggolv, värmeisolering, kontinuerlig vattentätningsfilm). Eftersom taket saknar någon naturlig lutning som kan utnyttjas för solfångaren, var det nödvändigt att välja en separat bärande konstruktion med justerbar lutning – i detta fall en monteringskit för solfångare på plan tak upp till 15°, som motsvarar dimensionerna på den monterade solfångaren. Eftersom ägaren inte ville skada den kontinuerliga vattentätningsfilmen (för att inte förlora garantin på taket som tillhandahålls av takets utförare), valdes en variant med belastningskonstruktion – bärande ramen var tillräckligt belastad med betongplattor som placerades enligt tillverkarens rekommendationer, så att egen tyngd motverkade lyftkraften vid stark vind, utan en enda genomgång genom filmen. Lutningen på 15° säkerställde att regnvatten pålitligt tvättade bort damm och pollen från glasets yta, så att det inte behövdes något manuellt rengöring ens efter några månaders drift. Ledningen till teknikrummet löstes i detta fall med en klassisk rostfri rörvåg som ledde längs takets yta till genomgången i taket vid den befintliga ventilationsschakten, där genomgången redan var konstruktivt löst och det inte behövdes skapa någon ny. Denna kombination – belastningskonstruktion utan genomgång genom filmen, befintlig schakt för rörledning – möjliggjorde en genomförande utan något risk för den ursprungliga vattentätheten i taket.

Vanliga frågor om montering av solfångare

Kan samma monteringskonstruktion användas för vilken som helst solfångare?
Nej. Konstruktionen måste exakt matcha dimensionerna och vikten av den specifika typen och storleken på solfångaren – avståndet mellan fästen, längden på profilerna och sättet att fästa varierar beroende på tillverkare och modell. Därför säljs monteringskiten alltid som "kit för solfångare av typ XY", inte som universella delar.

Vilken lutning är minsta möjliga för solfångare på plan tak?
I praktiken väljs vanligtvis 15° som minimum, främst på grund av självrensning genom regn och avskilning av vatten från konstruktionen. En lägre lutning ökar risken att damm och föroreningar länge håller kvar på solfångarens glas, vilket minskar prestandan.

Måste man alltid borra i vattentätningsfilmen vid montering på plan tak?
Nej, det finns också belastningskonstruktioner (ballastkonstruktioner), som inte fästs genom taket utan motverkar lyftkraften med egen tyngd eller yttre belastning. Väljningen beror på takets bärförmåga, vindområdet och om det är lämpligt att skada den befintliga vattentätheten.

Är montering på fasaden lika effektiv som på taket?
Vid årslängdseffekt är den lodräta monteringen på fasaden i regel mindre fördelaktig än optimal lutning på taket, men under vintermånaderna, när solen är lågt över horisonten, kan just denna lodräta placering ge överraskande god prestanda just när den behövs mest.

Hur hänger takbeläggningens typ på ett sluttak samman med val av fästkomponent?
Avgörande – för tegel, plåttak och spånskiva finns olika typer av takhakar och genomgångselement, som är anpassade till just det specifika takbeläggningens profil, så att genomgången kan tätnas pålitligt och haken kan hängas eller skruvas på ett säkert sätt.

Var placeras avluftningsventilen i solcirkulationen?
Vanligtvis i den högsta punkten i cirkulationen, alltså direkt vid solfångaren eller precis under den. Därför är det viktigt att fästkonstruktionen tillåter säker tillgång till detta område vid första fyllning och vid senare service.

Påverkar rörslagetypen (flexrör vs kopparrostfri rör) fästmetoden för solfångaren?
Fästmetoden för solfångaren direkt inte, men den påverkar ledningsgången längs konstruktionen och genomgången i taket – för dubbelisolerat flexrör 2v1 ledas det som en helhet och behöver inte ytterligare isolering på taket, vilket sparar tid vid montering i höjd.

Varför har solcirkulationen sin egen expansionskärl, när uppvärmningscirkulationen har en?
Solcirkulationen är en egen, sluten trycksystem som är separerad från uppvärmningscirkulationen via värmeväxlar i bufferttanken. Värmetransportvätskan i den når höga temperaturer under sommaren och behöver därför ett eget expansionskärl för att kompensera för volymsutvidgning, oberoende av uppvärmningssystemet.

Kan en vakuumfångare fästas på samma konstruktion som en plan?
Inte direkt – vakuumfångare har ett annat tyngdfördelning (samla huvud och rad av glasrör istället för ett sluttak), därför används konstruktioner anpassade just till denna form, även om fästprincipen i taket eller fasaden är konceptuellt liknande.

Kopplingade ämnen

• Hur man väljer solsystem för värmevatten
• Plan vs. vakuum solfångare
• Vilken solbuffert behöver jag
• Solked och rostfria rörvågar – hur de fungerar
• Styrenheter och pumpgrupper i solsystem
• Soluppvärmning som komplement till värmepanna
• Installation av solsystem – steg för steg
• Service, fyllning och vanliga fel i solsystem
• Vanliga frågor om solanläggningar och solfångare

Om du är osäker på vilken typ av fästning som passar ditt tak, skriv gärna vilken takbeläggning och lutning du har – vi hjälper dig gärna att välja konstruktion.

Har du frågor om detta ämne?

Har du svårt att besluta eller hanterar du en specifik situation i din bostad? Skriv gärna till oss – vi hjälper dig gärna.

Namn och efternamn Fyll inte i detta fält:

E-post

Meddelande