mässing
Kupfer (cuprum) är en kemisk grundämne i Periodiska systemet, som har beteckningen Cu och protonnummer 29. Kupfer är ett edel icke-allotropisk metall med kubisk, ytskivsty kristallsystem, röd färg. Den har hög värmeledningsförmåga, bearbetbarhet vid värme och kyla och god korrosionsbeständighet.
Egenskaper hos koppar
Några andra mekaniska egenskaper
- glidgräns – 60 MPa
- styrkgräns – 220 MPa (relativt mjuk)
- tuggbarhet – 50 %
- kontraktion – 70 %
Korrosionsbeständighet
God korrosionsbeständighet hos koppar beror på två faktorer:
- positiv elektrokemisk potential +0,34 V,
- effekterna oxid och andra föreningar som bildas på dess yta.
Mot atmosfärisk korrosion skyddar koppar kopparoxid – en lager av hydratiserade kopparkarbonater. Den har också god korrosionsbeständighet i lösningar av syror utan oxidativa effekter (saltsyra, fluorvätesyra), om de inte är luftade. Oväntade effekter på koppar klor, ammoniak och föreningar sulfur.
Vodikssjukdom hos koppar
Om koppar innehåller mer än 0,03 % syre, är den benägen till sprickor. Vid temperaturer över 400 °C diffunderar vätgas från gasatmosfären till koppar och reagerar enligt ekvationen:
- Cu2O + H2 → 2 Cu + H2O
Ångavatten orsakar inre tryck i koppar som leder till sprickor och håligheter.
Användning av koppar
Koppar används tekniskt som ren metall (ca 55 % av produktionen), samt som legering med olika ämnen (resten). Upp till 75 % av kopparprodukter används i elektroteknik, därefter följer maskineri, matindustri och kemisk industri. Används till exempel vid tillverkning av trådar, plåtar, rör och mynt, i jordbruket vid behandling av sjukdomar hos grödor, för skydd av trä, läder och tyger. På grund av sin höga elektriska och värmeledningsförmåga används den också som metabolit. Vanlig kopparförening som sulfat, kolsyra, cyanid, oxid och sulfid används som fungicid, komponent i keramik och pyroteknik, för galvanisering av elektrolyter samt andra tillämpningar inom industrin. Legeringar av koppar, brons och messing används vid tillverkning av instrument och verktyg inom olika områden.
Tekniskt koppar
- råa smältverkskoppar innehåller endast 94 till 97 % Cu,
- smältverkskoppar kan nå renheten upp till 99,85 % Cu, tillverkas genom pyrometallurgisk raffinering av råa smältverkskoppar,
- elektrisk ledningsförmåga koppar eller katodkoppar når upp till 99,95 % Cu, tillverkas genom elektrolytisk raffinering,
- renaste koppar med innehåll upp till 99,999 % Cu tillverkas genom raffinering i vakuum från katodkoppar,
- speciellt för svetsning används syrefri koppar, motstånd mot vätgas sjukdom
Legeringar av koppar
Legeringar av koppar utgör två huvudgrupper:
- messing – legeringar av koppar med zink som huvudsaklig tillsats,
- brön – legeringar av koppar med bly, aluminium och bly som huvudsakliga tillsatser.
Föreningar av koppar
De vanligaste föreningarna är kopparsulfid, kopparoxid och kopparsulfid. Det är en del av malm (t.ex. chalkopyrit CuFeS2, chalkosin Cu2S, kuprit Cu2O och malachit CuOH2.CuCO3).
Biologisk betydelse
Koppar är ett grundläggande ämne för alla högre växter och djur. Efter absorption i tarmkanalen binds den till albumin och transporteras till lever. I blod binds den till plasmaprotein ceruloplazmin.
Det är en del av olika enzymer, i form av kopparcentra i cytochrom-C oxidase och i superoxiddismutas (innehåller koppar och zink). Förutom rollen i enzymer används koppar i biologisk elektrontransport. Blåa kopparproteiner som deltar i elektrontransporten inkluderar till exempel azurin och plastocyanin. Namnet "blå koppar" kommer från den intensiva blå färgen som kommer från laddningsöverföring från ligand till metall (ligand-to-metal charge transfer – LMCT), absorptionsbandet i komplexet är cirka 600 nm.
Sannolikt zink och koppar konkurrerar vid absorption i tarmkanalen, så en kost med dominerande en av dessa mineral kan innebära brist på den andra. Rekommenderad daglig dosen av koppar för friska vuxna är 0,9 mg/dag.
Toxicitet
Alla föreningar av koppar, om inte annat är känt, bör anses vara toxiska. Dödlig dos kopparsulfat för människan är cirka 7 till 10 gram[1]. Koppar är efter zink och järn den tredje vanligaste spårämnet i kroppen. Förslag på säker koncentration i drickvatten för människor varierar beroende på källa, men har tendens att stabilisera sig mellan 1,5 och 2 mg/L. Matreferensintag: tolererad övre gräns för konsumtion av matkoppar för vuxna från alla källor är 10 mg/dag.
Viktig del av toxiciteten hos koppar kommer från dess förmåga att ta emot och ge elektroner vid förändring av oxidationsgrad. Det katalyserar bildandet av mycket reaktiva radikal joner, såsom hydroxyl radikal, på ett sätt som liknar Fentons reaktion. Denna katalytiska aktivitet används av enzymer, som koppar normalt är kopplad till och är därför giftig endast om den är frigiven och omedierad. Detta ökade mängd av omedierade fria radikaler kallas oxidativ stress och är föremål för aktiv forskning vid olika sjukdomar, där koppar kan ha en viktig, men mindre roll än vid akut toxicitet.

