Så kopplar du ihop regleringen för solvärmesystemet med en varmvattenberedare eller en förrådsberedare för tappvarmvatten

Hur man kopplar solarsystemets styrning till varmvattenberedaren eller TUV-lagringsvärmeberedaren

Ett solarsystem utan korrekt inställd styrning är som ett fordon utan ratt – solfångarna uppfångar solens energi, men utan styrlogik går energin antingen förlorad eller – ännu värre – orsakar fel i hela systemet. Kopplingen mellan styrningen och varmvattenberedaren eller TUV-lagringsvärmeberedaren är hjärtat i hela solarlösningen. Här avgörs om systemet kommer att fungera effektivt, säkert och pålitligt under hela sin livslängd.

I praktiken ser vi hundratals olika konfigurationer – från enkla villainstallationer med en varmvattenberedare och två solfångare, till rekreationssystem med flerstegs uppvärmning, två varmvattenberedare och nivåreglering. Den här artikeln leder dig genom hela processen att koppla styrningen till varmvattenberedaren eller TUV-lagringsvärmeberedaren: från grundläggande principer för differensreglering, via fysisk koppling av temperaturgivare och pump, till specifika inställningar och typiska fel som uppstår vid installationen.

Vad gör solarsystemets styrning egentligen

Innan vi går in i konkreta anslutningsscheman är det viktigt att förstå den grundläggande logiken som solarstyrningen utför. Det handlar inte om en vanlig rumstermostat som bara följer temperaturen i ett rum och tändar värmepannan. Solarstyrningen arbetar enligt principen temperaturdifferensmätning – den jämför temperaturen på solfångarnas utflöde (eller på returledningen direkt efter solfångarna) med temperaturen i TUV-lagringsvärmeberedaren och baserat på denna differens bestämmer den om cirkulationspumpen ska startas.

När solfångarna är varmare än värmeberedaren med en given värde (ofta 5–10 °C) startar styrningen pumpen och börjar pumpa värmetransportmediet. När differensen minskar (ofta till 2–4 °C) stannar pumpen. Det handlar inte bara om energisparande – det gäller främst att vi inte ska överföra värme från värmeberedaren tillbaka till den kalla solfångaren (vilket skulle ske om vi inte stängde av pumpen i tid).

Utöver denna grundläggande differensreglering följer moderna styrningar och kontrollstationer även andra värden: maxtemperatur i värmeberedaren (säkerställer skydd mot överhettning), maxtemperatur i solfångarna (stagnation), minstemperatur i solfångarna (skydd mot frusning) och andra säkerhetsgränser. Dessa funktioner är särskilt viktiga vid koppling till varmvattenberedaren eller TUV-lagringsvärmeberedaren.

Typ av TUV-lagringsvärmeberedare och dess påverkan på styrningens anslutning

Alla TUV-lagringsvärmeberedare är inte anslutna på samma sätt och innan man väljer styrning måste man veta vilken typ av värmeberedare man arbetar med. TUV-lagringsvärmeberedare för solarsystem skiljer sig främst i hur värmet överförs:

• Värmeberedare med indirekt uppvärmning via värmespiral (solar spiral) – Det vanligaste typen i villor. Värmeberedaren har en inbyggd rörvärmespiral i den nedre delen, genom vilken värmetransportmediet från solfångarna flödar. Styrningen styr cirkulationspumpen i solarkretsen och temperaturgivare T2 är placerad i värmeberedaren (ofta i den nedre tredjedelen).
• Värmeberedare med två värmespiraler – Den nedre spiralen används för solarkretsen, den övre för uppvärmning från värmepannan. Styrningen måste konfigureras så att temperaturgivare T2 mäter temperaturen i området för solfångarnas värmespiral (nedre tredjedelen), inte i den övre delen av värmeberedaren.
• Exteriör plattvärmespiral – I vissa installationer (främst större kapacitet, legionella krav) används en extern plattvärmespiral mellan solarkretsen och värmeberedaren. Här krävs det att man ansluter två pumpar och styrningen måste hantera kontroll av båda.
• Kombinerad värmeberedare (combi-tank) – Värmeberedare med inbyggd uppvärmningsstav eller kombinerad med värmepump. Här är solarsystemets styrning bara en av flera styrenheter och anslutningen är mer kompleks.

För de flesta vanliga villor räcker en värmeberedare med en solarspiral och en styrning av typen differens-termostat eller kompakt kontrollstation. Om du har en värmeberedare med upp till 300 liter och 2–4 plana solfångare täcker till exempel Euroster 813 Solar dina behov, eftersom den hanterar direkta styrsignaler till en pump och har ingångar för två temperaturgivare (solfångare + värmeberedare).

Placering av temperaturgivare – den mest kritiska delen av hela installationen

Korrekta placeringen av temperaturgivare är sannolikt den vanligaste anledningen till dålig prestanda i solarsystem. Vi har sett hundratals installationer där systemet "fungerade", men levererade 20–30 % mindre energi än det kunde – bara för att givaren var placerad fel.

Givare T1 – temperatur i solfångaren

Temperaturgivare T1 (temperatur i solfångaren) installeras antingen direkt i mätstiftet på solfångaren (ofta på utflödet eller på returledningen direkt efter solfångaren) eller i en specialiserad dränkbar fästning på samlingsledningen. Viktiga regler:

• Givaren måste vara termiskt isolerad från omgivningen för att mäta den riktiga temperaturen i mediet, inte temperaturen i omgivningsluften.
• Vid seriekoppling av flera solfångare (t.ex. 4 plana solfångare i serie) bör T1 vara placerad på utflödet från den sista solfångaren i flödesriktningen – där mediet är varmast.
• Vid parallellkoppling (samlings- och fördelningsledning) är T1 placerad på samlingsledningen.
• Kabelvägen från solfångaren till styrningen måste vara UV- och värmetålig upp till 180 °C (vid stagnation kan temperaturen i solfångaren bli mycket hög).
• Rekommenderad givartyp: NTC 10 kΩ vid 25 °C – denna typ används av de flesta vanliga solarstyrningar inklusive Euroster och ZPS-stationer.

Givare T2 – temperatur i värmeberedaren

Temperaturgivare T2 (temperatur i värmeberedaren) är ännu känsligare för korrekt placering, eftersom den direkt bestämmer när pumpen startar och stannar. Grundregler:

• Alltid i den nedre tredjedelen av värmeberedaren – inte i mitten, inte uppe. Värmeberedaren är termiskt stratifierad: nere är kallt vatten, uppe varmt. Om givaren är placerad i mitten eller i den övre delen kommer styrningen att registrera en högre temperatur och pumpen kommer inte att starta även om den nedre kalla delen fortfarande kan ta emot solvärme.
• Idealhöjd: 1/4 till 1/3 av värmeberedarens höjd från botten – det är området direkt ovanför eller i nivå med solarspiralen.
• Värmeberedaren bör ha en dränkbar fästning (håla) för givaren. Aldrig montera givaren på ytan av värmeberedaren med tape – mätningen kommer att vara felaktig med 10–15 °C och systemet kommer att fungera ineffektivt.
• Om värmeberedaren har två värmespiraler (solar + värmepanna) måste givare T2 vara placerad vid solarspiralen, inte vid värmepannans.

Schematisk presentation av hydraulisk och elektrisk koppling av styrning med varmvattenberedare

Låt oss nu titta på en konkret kopplingsschema för styrning med en enkel varmvattenberedare TÚV. Denna konfiguration är långt den vanligaste i bostäder i Sverige och täcker cirka 80 % av alla installationer vi stöter på.

Hydrauliskt utgör solcirkulationen: solfångare → utflödesrör (varmvärmeslinga) → cirkulationspump → expansionskärl → återstängningsventil → tanken (solspirala, inlopp) → tanken (solspirala, utlopp) → tillbaka till solfångarna. Elektriskt är kopplingen så här:

• Styrningen (t.ex. Euroster 813 Solar) ansluts till 230 V.
• Temperatursensor T1 (solfångare) ansluts till temperatursensor 1 på styrningen.
• Temperatursensor T2 (tank) ansluts till temperatursensor 2 på styrningen.
• Cirkulationspumpen ansluts till reläutgången på styrningen (230 V, vanligtvis max. 3–5 A för en vanlig cirkulationspump).
• Möjliga tillägg: utgående signal för elektrisk uppvärmning av varmvattenberedaren (uppvärmningsstång) – styrningen kan aktivera den vid låg temperatur i varmvattenberedaren på oönskade dagar.

Kontrollstationer ZPS som komplett lösning för krävande installationer

För installationer utanför ramen för en enda varmvattenberedare och två solfångare, eller där du vill ha hydraulik, pump, manometer, flödesmätare och styrning i ett kompakt helhetskoncept, är kontrollstationer lämpligare. I sortimentet finns flera varianter som skiljer sig i effekt och flöde:

Kontrollstation ZPS 6 är avsedd för mindre installationer – typiskt 2 till 5 planära solfångare eller 1 till 2 vakuumrörssolfångare med flöde upp till 6 l/min. Innehåller komplett hydraulisk modul (kulventiler, återstängningsventil, luftutsläpp, manometer, flödesmätare) och integrerad styrning. Passar för varmvattenberedare upp till 300 liter.

Kontrollstation ZPS 16 täcker medelstora installationer med flöde upp till 16 l/min – idealisk för 5 till 12 planära solfångare och varmvattenberedare 300 till 800 liter. Denna station passar t.ex. för större bostäder eller mindre rekreationssamhällen.

Kontrollstation ZPS 28 är den mest kraftfulla i serien, avsedd för stora system med flöde upp till 28 l/min. Används vid 12 eller fler solfångare, stora varmvattenberedare (800 liter och mer) eller industriella tillämpningar. Typiskt stöter vi på den i hotell, pensioner eller vid större bostadshus.

Fördelen med kontrollstationer jämfört med enskild styrning är att hydrauliska modulen redan är förmonterad och testad vid fabriken. Installatören fäster bara in den i solvärmeledningen och kopplar snäckkablarna. Detta minskar kraftigt installationsdelen och minskar risken för fel vid installationen. Mer om hur man väljer rätt storlek hittar du i artikeln "Hur många kollektorer hanterar kontrollstationen ZPS 6, ZPS 16 och ZPS 28".

Anslutning vid två vattenvärmare – två zoners styrning

En specifik situation är installationen med två TUV-vattenvärmare – till exempel när man vill att solvärme-systemet ska förvärma vatten till vattenvärmaren för kylvärmare. Denna situation förekommer ofta vid renoveringar, där den befintliga värmepannan har sin egen vattenvärmare och solvärme-systemet läggs till som en förvärmningssteg.

Schemat fungerar så här: solvärme-cirkulationen värmer solvärme-vattenvärmaren (förvärmning, 200–300 l), från den kommer kallt vatten först genom denna förvärmningsvattenvärmare och sedan till kylvärmens vattenvärmare. Styrningen styr endast solvärme-cirkulationen, kylvärmens styrning fungerar separat. Viktiga inställningar vid denna anslutning:

• Snäck T2 är fortfarande i den nedre tredjedelen av solvärme-vattenvärmaren (förvärmning).
• Maximal vattenvärme-temperatur (T-max) inställs till 70–75 °C – högre temperaturer belastar onödigt kylvärmens cirkulation och minskar verkningsgraden.
• Om styrningen stöder funktionen legionella-upphettning, ställ in den till minst 60 °C en gång varje 2–3 dagar (manuellt eller automatiskt).
• Värmepannan bör inte "kämpa" med solvärme-systemet – ställ in dess vattenvärmare så att den endast upphettar om förvärmningens temperatur sjunker under 40 °C.

Vissa moderna styrningar och kontrollstationer tillåter även styrning av två vattenvärmare direkt – till exempel genom att växla ventilen eller använda dubbel reläutgång. I det fallet är T2 i första vattenvärmaren och T3 i den andra, där styrningen laddar alltid den vattenvärmare som har lägre temperatur (prioriterad styrning).

Inställning av styrningsparametrar efter anslutning

Fysisk anslutning är bara halva arbetet. Styrningen måste konfigureras korrekt – och här går många installationer fel. Grundläggande parametrar som måste inställas efter anslutning:

Differens temperatur för att slå på (ΔT-on)

Detta är temperaturdifferensen mellan kollektor (T1) och vattenvärmare (T2), vid vilken styrningen startar pumpen. För låg värde (t.ex. 3 °C) orsakar att pumpen körs även när det inte finns någon riktig energivinst – mediet rör sig i cirkulationen, men värme överförs inte till vattenvärmaren eftersom temperaturdifferensen är för liten. För hög värde (t.ex. 15 °C) orsakar att pumpen startar för sent och tillfälliga vinsterna i morgonkvisterna går förlorade.

Rekommenderad inställning ΔT-on: 6–8 °C för plana kollektorer, 5–7 °C för vakuumrörkollektorer. Vakuumkollektorer har lägre värmebortslapp, så de kan arbeta även vid mindre temperaturdifferenser.

Differens temperatur för att slå av (ΔT-off)

Detta är temperaturdifferensen, vid vilken styrningen stänger av pumpen. Den måste alltid vara lägre än ΔT-on, annars kommer det till en kontinuerlig oscillerande start och stängning. Typisk inställning: 2–4 °C. Så här: pumpen startar vid ΔT = 7 °C och stängs av vid ΔT = 3 °C.

Maximal vattenvärme-temperatur (T-max vattenvärmare)

När vattenvärmaren når denna temperatur stängs pumpen automatiskt av, oavsett differens temperatur. Det skyddar vattenvärmaren mot överhettning och skyddar även värmetransportmediet (propylenglykol) mot nedbrytning vid höga temperaturer. Rekommenderad inställning: 60–65 °C för vanliga TUV-vattenvärmare. Vid vattenvärmare med legionellafunktion ställ in till 70 °C och aktivera legionellaupphettning minst en gång varje 2 veckor.

Maximal kollektor-temperatur (T-max kollektor / stagnationsskydd)

Vissa styrningar tillåter inställning av maximal kollektor-temperatur, vid vilken systemet byter till "nattkylning" – pumpen körs nattetid, när vattenvärmaren är full, för att avleda överskottsvärme. Denna funktion är användbar särskilt under sommaren, när vattenvärmaren når T-max redan före middagen och kollektorerna sedan stagnerar. Rekommenderad värde: 130–140 °C (tillåten stagnation), aktivering av nattkylning vid 120 °C.

Frysbeskydd (T-min kollektor)

Vid temperatursänkning under inställd värde (typiskt 3–5 °C) startar styrningen pumpen en kort stund, för att värma upp mediet i värmesken och skydda kollektorerna mot frusning. Denna funktion är viktig även om du använder frostskydd – vid extrema kalla vädern kan koncentrationen glykol visa sig vara otillräcklig. Ställ in T-min till 4 °C.

Mer om korrekt inställning av alla dessa värden hittar du i artikeln "Inställning av differens temperatur i solvärme-styrning: hur man korrekt konfigurerar släkning".

Vanliga fel vid anslutning av styrningen till vattenvärmaren

Från praktiken känner vi till några fel som upprepas vid varje andra installation. Översikt av de vanligaste problemen och deras lösningar:

• Snäck T2 för högt på vattenvärmaren – Styrningen ser en högre temperatur och pumpen startar inte, även om den nedre delen av vattenvärmaren fortfarande är kall. Solvärme-vinsterna går förlorade. Lösning: flytta T2 till den nedre tredjedelen av vattenvärmaren.
• Kabeln till snäckan är blöt eller dålig isolering – Fukt i kabelns mantel orsakar förskjutning av NTC-snäckans motstånd och styrningen mäter fel temperatur. Typisk symptom: pumpen körs oväntat eller inte alls. Lösning: byt kabeln, tätta anslutningen.
• Felaktig differens temperatur – för låg – Pumpen körs hela tiden, vattenvärmaren värms inte ordentligt, ökad pumpförbrukning. Kontrollera ΔT-on och ställ in till minst 6 °C.
• Inget skydd mot maximal vattenvärme-temperatur – Vattenvärmaren överhettas till 90 °C+ under sommaren, säkerhetsventilen läcker, värmetransportmediet degraderas. Ställ in T-max vattenvärmare till 65 °C.
• Pumpen har för hög effekt – Flödet genom kollektorerna är för högt, mediet hinner inte överföra värme och kommer in i vattenvärmaren nästan lika varmt som det gick ut. Hydraulisk beräkning rekommenderar 30–50 liter/timme per m² kollektorarea. Ställ in flödet på kontrollstationen med flödesmätare.
• Ingen expansionskärl eller felaktig förspänning – Vid uppvärmning av mediet stiger trycket över säkerhetsvärdet, säkerhetsventilen öppnas och mediet läcker ur systemet. Kontrollstationer ZPS har anslutning för expansionskärl; ställ in förspänningen till 1,5–2 bar beroende på systemets höjd.

En mer utförlig analys av fel och felmeddelanden hittar du i artikeln "Vanliga problem med solregler: felmeddelanden, pumpstopp och felaktiga temperaturgivare".

Specifika fall från verkligheten

Scenario 1: Återuppbyggnad av en gammal varmvattenberedare – anslutning av solsystem

Ett mycket vanligt uppdrag: kunden har en befintlig elpanna på 150 liter och vill ansluta 2 plattkollektorer. Varmvattenberedaren har dock ingen solspole – det är en vanlig elpanna med uppvärmningsstång. Lösning: ersätt varmvattenberedaren med en tank med solspole (200–250 l), eller anslut en extern plattvärmeväxling mellan solcirkulationen och den befintliga varmvattenberedaren.

Vid en extern växling behöver man ansluta två pumpar (en i den primära solcirkulationen, en i den sekundära cirkulationen växling–varmvattenberedare) och regleringen måste ha två utgångar eller en separat reglering för den sekundära cirkulationen. För detta scenario är en reglering med funktionen "dubbelslinga" eller en kompakt kontrollstation lämplig, som kan konfigureras för extern växling.

Scenario 2: Fritidshus med golvvärme + TUV

Kunden vill använda solsystemet inte bara för uppvärmning av TUV, utan också som stöd till golvvärmen under övergångsperioden (vår, höst). Kopplingen av regleringen är mer komplex här: solcirkulationen laddar en kombinerad tank med två växlingar – en nederst för solcirkulationen, en ovanför för värmepannan. Golvvärme-regleringen är separat (rumstermostat + blandning) och solregleringen styr endast solcirkulationen. Viktig inställning: TUV-prioritet före uppvärmning – ställ in T-max för tanken till 60 °C, låt värmepannan endast uppvärma golvvärmen om TUV-tanken har minst 50 °C.

Scenario 3: TUV-tank i källaren, kollektorerna på taket – långt rörledningssystem

Vid avstånd mellan tanken och kollektorerna över 10–12 meter ökar hydrauliska motstånd och tryckförluster i rörsystemet. Pumpen måste dimensioneras för högre tryck (t.ex. Wilo Star-ST 15/6 eller ekvivalent), flödesmätaren på kontrollstationen visar detta. En annan utmaning är värmebortfallet från det långa rörledningssystemet – oisolerade rör i kalla utrymmen kan sluka 15–20 % av solvinsterna. Alla rör i solcirkulationen måste vara termoisolerade mot temperaturer upp till 200 °C (t.ex. Armaflex HT).

Vanliga frågor (FAQ)

Kan jag ansluta en solregler till en befintlig varmvattenberedare utan solspole?

Det går inte att göra direkt utan förändring. Solregleringen styr pumpen för värmetransportmediet, som måste överföra värme via en växling – antingen en intern solspole i tanken eller en extern plattväxling. Om din varmvattenberedare inte har en solspole har du två alternativ: byt ut varmvattenberedaren mot en tank med solspole (renaste lösningen), eller anslut en extern plattväxling med två pumpar (tekniskt krävande, dyrare, men genomförbart).

Vilken temperatur ska T-max i tanken ställas in till?

För vanlig användning av TUV rekommenderar vi 60–65 °C. Den här temperaturen är tillräcklig ur hygienisk synvinkel (eliminerar legionella), tanken överhettas inte och värmetransportmediet (glykol) förblir i god skick. Under sommaren vid intensiv sol uppvärms tanken snabbt och T-max uppnås före midnatt – det är normalt. Om du ställer in T-max för högt (80–90 °C) riskerar du säkerhetsventilen, nedbrytning av glykolen och överskottstryck i systemet.

Vilken är skillnaden i anslutning mellan Euroster 813 Solar och kontrollstationen ZPS?

Euroster 813 Solar är själva styrenheten – den kan liknas vid systemets hjärna. Du måste själv inköpa och installera separat pump, kulisventiler, återställningsventil, luftutslapp, manometer och expansionskärl. Kontrollstationen ZPS innehåller alla dessa hydrauliska komponenter integrerade i en block tillsammans med regleringen. För installatören är ZPS-stationen enklare att installera, men dyrare. För självinstallation är det ibland mer praktiskt med Euroster 813 tillsammans med inköpta komponenter, eftersom du får mer flexibilitet i placering. Mer om detta jämförelse hittar du i artikeln "Euroster 813 Solar vs. kontrollstationer ZPS: jämförelse av funktioner och användning".

Hur många givare behövs för en tank med två växlingar (sol + värmepanna)?

Grundkonfigurationen kräver fortfarande 2 givare: T1 på kollektorerna och T2 i tanken (vid solväxlingen i den nedre tredjedelen). Värmepannan har sin egen reglering och sin egen temperaturgivare – dessa system arbetar parallellt och stör varandra inte. Om du vill ha funktionen legionellavärme eller nattkylning via tanken kan en tredje givare T3 behövas i den övre delen av tanken – det beror på modellen av reglering och dess funktioner.

Vad gör man om pumpen går men tanken värms inte?

Detta är en av de vanligaste serviceproblemen. Första saken: kontrollera flödet – om flödesmätaren visar noll trots att pumpen går är systemet sannolikt luftigt eller blockat. Andra saken: kontrollera temperaturerna T1 och T2 på regleringens display – om T1 inte är tydligt högre än T2 är antingen givaren T1 felaktig eller kollektorerna saknar tillräckligt med sol. Tredje saken: kontrollera flödesriktningen – om systemet är felkopplat (mediet flödar i fel riktning) överför inte växlingen värme korrekt. En detaljerad diagnostik beskrivs i artikeln "Vanliga problem med solregler: felmeddelanden, pumpstopp och felaktiga temperaturgivare".

Är det nödvändigt att regelbundet kontrollera anslutningen av regleringen?

Ja, minst en gång per år före början av säsongen rekommenderar vi visuell kontroll av givarkablarna (sprickor i isoleringen på taket från UV-strålning), kontroll av T1- och T2-värdena på displayen, kontroll av trycket i systemet (det bör vara 1,5–2,5 bar i kallt tillstånd) och kontroll av flödet (flödesmätare på ZPS-stationen). En detaljerad procedur hittar du i artikeln "Underhåll och kontroll av solregler: vad att kontrollera före och efter uppvärmningssäsongen".

Slutsats: rätt reglering är en investering, inte bara ett tillägg

Koppling av solsystemets reglering till varmvattenberedaren eller TUV-tanken är inte en komplicerad operation om man förstår de grundläggande principerna och följer beprövade procedurer. Nyckeln är att placera givarna rätt, konfigurera differensvärmen korrekt och välja reglering som passar systemets storlek.

För små system (2–4 kollektorer, tank upp till 300 l) är en utmärkt lösning Euroster 813 Solar i kombination med hydrauliska komponenter enligt projektet. För medelstora och större system, där du vill ha allt i ett kompakt block och minska installationsiden, finns ZPS 6, ZPS 16 och ZPS 28 beroende på systemets kapacitet.

Ett väl utformat och korrekt inställt solsystem kan täcka 55–70 % av den årliga energiförbrukningen för TUV-uppvärmning i svenska förhållanden. Detta siffra minskar till 30–40 % om regleringen är felkopplad eller felkonfigurerad. Tiden som investeras i att korrekt inställa regleringen betalar sig flera gånger – antingen i energifakturan eller i systemets livslängd.

Har du en fråga om denna ämne?

Kan du inte besluta dig eller har du en specifik situation i din bostad? Skriv till oss – vi hjälper gärna.

För- och efternamn Fyll inte i detta fält:

E-post

Meddelande